Sida:RD 1935 23.djvu/580

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

16 Motirmer i Första kammaren, Nr 151. den art, att starka bekymmer måste hysas i avseende å möjligheterna för vår svenska sjöfart att uppehålla den ställning densamma under årens lopp tillvunnit sig. Då nästan alla. större industriländer tagit mått och steg för stödjande av sina sjöfarts- och varvsintressen, borde frågan om svenska statens ställning till dessa spörsmål även kräva ett beaktande. Trots vissa förhållanden, vilkas innebörd närmare utvecklats i kommerskollegii yttrande, vartill utskottet hänvisade, hade kollegium ansett sig icke kunna utan vidare tillstyrka särskilda åtgärder i anslutning till motionärernas förslag. Till detta resultat hade kommerskollegium kommit av två skilda skäl. Kollegium hade sålunda framhållit, att det stode för kollegium klart, att en så omfattande och ingripande samt i förhållande till Sveriges hittills förda sjöfartspolitik ny form av stödåtgärd som den föreslagna icke lämpligen borde anlitas utan en väsentligt mera djupgående undersökning ur räntabilitets- och andra synpunkter av sjöfartsnäringens förhållanden än som kunnat av kollegium verkställas på den korta tid och med de medel, som stått kollegium till buds. Det andra skälet till kollegii ställningstagande vore, att kollegium icke känt sig övertygat om, att i den mån särskilda, mera omfattande stödåtgärder beträffande sjöfarten vore påkallade, den av motionärerna tänkta utvägen vore den ur olika synpunkter lämpligaste. Det hade synts kollegium kunna med fog ifrågasättas, huruvida i själva verkat, allmänt sett, någon mera betydande efickt av fartygsnedskrotning kunde förväntas utan internationell samverkan. Att enstaka länder skrede till isolerad nedskrotning i jämförelsevis ringa omfattning, hade synts kollegium sålunda icke kunna nämnvärt bidraga till förbättrande av fraktmarknadsläget. Därtill krävdes enligt kollegii mening utan tvivel vida kraftigare och mera ingripande åtgärder, vilka måste förutsätta en samverkan mellan de olika sjöfartsidkande länderna på mycket bred bas. Till kommerskollegii sålunda angivna ståndpunkt hade utskottet funnit sig böra giva sin anslutning. Utskottet, till vars kännedom kommit, att förevarande spörsmål komme att upptagas till behandling ii den då stundande ekonomiska världskonferensen i London, förntsatte, att Kungl. Maj:t hade sin uppmärksamhet riktad på det område, varom fråga vore, och vidtoge de åtgärder, som kunde befinnas erforderliga. Under åberopande härav hemställde utskottet, att motionerna icke måtte vinna riksdagens bifall. Denna utgång erhöll frågan efter lottning. Tolv reservanter inom utskottet yrkade på avlåtande av skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om skyndsam utredning av de i motionerna heriirda frågorna. Reservanternas yrkande segrade i första kannmiren men frågan föll på grund av andra kammarens motstånd. Det bör uppiniirksarnmas. att den i allt fall mycket välvilliga motivering, som ntskottsntlåtzunlet innehåller, ytterligare underströks genom vad sein förekom vid debatterna inom 'kamrarna Det alltjämt rådande synnerligen allvarliga läget för rmlerinäringen internationellt sett, vilket undan för undan ytterligare skiirpts; hur föranlett vittgående stntsåtgärder i ett llortul länder ovli «los.-n\to|n frmnkesllat initiativ från engelska regeringen till en ullrniin sjöfnrtskmiferens i London med