Sida:RD 1935 23.djvu/586

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Motioner' i Första kammaren, Nr 152. gradernas befattningstagande med själva huvuduppgiften - tillsynsarbetet - praktiskt taget ingen alls. Den under årens lopp utarbetade praxis med arbetsfördelningen sanktionerades också formellt få år därefter, eller 1932 (sv. förf.-saml. nr 668/1932). Den enda förklaringen till departementschefena olyckligt funna löneförslag, som ingalunda vann odelat gillande hos riksdagen - se protokoll över riksdagens förhandlingar den 5 maj 1928 -, torde väl vara, att han vilseletts rörande frågan. Ett kortfattat klarläggande av verkliga skillnaden i åligganden, befogenheter och ansvar inspektörsgra- derna emellan får härför anses vara på sin plats, liksom också i anslutning därtill inspektionens uppgifter. Intill dess senaste instruktionsändringen trätt i kraft år 1932 var andre fartygsinspektör formellt behörig (och alltsa skyldig) att verkställa sjövårdighets- eller passagerarfartygsbesiktning endast å fartyg nyttjade uteslutande i inrikes fart, och förste inspektör ägde att uppdraga ät andre inspektör att på. eget ansvar utföra dylik förrättning endast om han av bristande tid eller annan tvingande omständighet själv var förhindrad utföra förrättningen i fråga. Ej heller kunde andre inspektör författningsenligt åläggas att utföra materialprovningar. Särskilt det förstnämnda stadgandet har aldrig varit annat än en pappersbestämmelse, och numera är skillnaden i arbetsuppgifter och befogenheter för förste och andre fartygsinspektör praktiskt taget ingen, den är även formellt sett utplånad. Om man bortser från att förste fartygsinspektören är förmannen, är skillnaden efter senaste instruktionsändringen följande: 1) Andre fartygsinspektör äger icke att utföra sjövärdighets- eller passagerarfartygsbesiktning å i Nordsjö- eller vidsträcktare fart nyttjat passagerarfartyg, men å. varje annat fartyg, oavsett art, storlek och nyttjandeområde är han därtill behörig. Anmärkas bör, att de i Nordsjö- eller vidsträcktare fart nyttjade passagerarfartygen äro synnerligen få till antalet samt undantagslöst klassade. Av sistnämnda anledning inskränkes också i sak besiktningsarbetet till en något utvidgad inspektion, innefattande i sig jämväl tillsyn av fartygs och maskineriers manöverbarhet m. fl. andra icke alltid annars i vanlig inspektionsförrättning ingående förfaranden; arbetsuppgifter varav dock inga kräva nämnvärd skeppsbyggerikunskap, men däremot maskinteknisk såväl som nautisk kunskap och erfarenhet, därest förrättningen skall fylla syftemålet. 2) Vidare skall enligt instruktionen endast förste inspektör få verkställa uppmätningar för fribordsberäkningar. Andre inspektörer - av samtliga tre yrkeskategorier - användas dock för sagda arbete i samma utsträckning som förste inspektör. 3) Förste inspektör har en formellt något vidsträcktare befogenhet att meddela förbud mot fartygs nyttjande än den andre inspektör medgivna; dock icke i fråga om fartygsinrättningar och redskap.