Sida:RD 1935 23.djvu/590

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

8 Motioner 11 Första kammaren, Nr 152. så hårt eftersökta som uppenbarligen på sina håll ansetts för sannolikt är, att det förekommit att till ansökan ledigförklarad sådan befattning - avsedd för en sjökapten - icke lockat en enda sökande så kvalificerad, att förordnande kunnat ske. De senaste ombytena för andre inspektörsposter ägde rum 1930, alltså i med avseende på konjunkturerna betydligt vikande tider, icke minst till sjöss. Två befattningar - kungjorda en och en i sänder samt avsedda för en skeppsbyggnadsingeniör och en övermaskinist - lockade vardera nio å tio sökande, varav en del icke voro ens formellt kompetenta för respektive befattning. I betraktande av omständigheterna kan det väl inte på allvar göras gällande, att någon rusning efter tjänsterna ifråga förekommit. Sjöfolkets olika sammanslutningar av befäls- såväl som manskapsgrad ha ofta påtalat missförhållanden ifråga om andre inspektörernas lönevillkor. Att nu längre dröja med en åtminstone partiell rättelse ifråga om de hittills i berörda avseenden begångna orättvisorna synes oss vara uteslutet. Vi upprepa att det på dessa funktionärer ställes stora krav i många avseenden, och att desamma ofta komma i konflikt med å ena sidan dem, vars rätt de äro satta att bevaka, samt å andra sidan starka ekonomiska intressen. Tyvärr få vi av skäl, som förut antytts, avstå från att för befattningshavarna ifråga förorda den högre lönegrad, vilken deras uppdrag i statens tjänst fullt berättigar dem till. På grund av ovanstående tillåta vi oss hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om att rikets samtliga andre fartygsinspektörer från och med den 1 juli 1935 placeras i lönegrad B 22. Stockholm den 23 januari 1935. N. S. Norling. Charles Dirzdley. I motionens syfte instämmer: o. A. Nordberg.