Sida:RD 1935 23.djvu/620

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

24 Motioner i Första kammaren, Nr 162. Det torde böra beaktas, att de moderna lackfärgerna fått en allt större användning, varigenom förbrukningen av lösningsmedel ökas. Därest de svenska tillverkarna genom ett tillräckligt skydd bereddes möjlighet att uthärda den utländska konkurrensen, synes goda förutsättningar finnas för ökad sysselsättning inom dessa branscher. För närvarande sysselsättas enligt uppgift ett femtiotal arbetare med tillverkning av lösningsmedel. Därest en utvidgning av anläggningen för framställning ur trä av aceton, metanol, oljor och estrar kan genomföras, skulle arbetsstyrkan kunna utökas med omkring 100 personer. Med hänsyn till föreliggande omständigheter synes den förhöjda tullsatsen å. Iösningsmedel lämpligen böra fastställas till 75 kronor för 100 kilogram. En höjning av tullen å lösningsmedlen innebär en ökad tullbelastning för den inhemska tillverkningen av cellulosalacker, varför denna tillverkning, om tullen å. Iösningsmedlen höjes, bör komma i åtnjutande av motsvarande högre tullskydd. Tulltaxenr 254:2 inrymmer andra lacker och lackfärger än sprithaltiga och asfaltlacker med en gemensam tull av 30 kronor per 100 kilogram. Under denna rubrik falla sålunda cellulosalacker, stat. nr 583. Tillverkningen av cellulosalacker synes i skyddshänseende vara sämre ställd än tillverkningen av oljelacker. En bidragande orsak härtill är den, att en god del av tullskyddet för cellulosalacker motväges av tull å halvfabrikat, medan tullsatsen för båda slagen av lacker är densamma. Denna oformlighet hade varit till stort men för den svenska tillverkningen av cellulosalacker, vilka lacker fått en alltmer ökad användning. Under är 1933 importerades 209 ton cellulosalacker till ett värde av 694,000 kronor. Den inhemska tillverkningen utgjorde samma år 822 ton med ett angivet värde av 2,107,000 kronor. Enligt meddelade kalkyler skulle nettotullskyddet för ett viss slags cellulosalack utgöra 6: so kronor för 100 kilogram samt för färglösa lackar 1: so-3: 60 kronor och för vit lackfärg 15 kronor, allt räknat för 100 kilogram. För oljelacker skulle nettotullskyddet utgöra 27 kronor för 100 kilogram. Dä härtill kommer att cellulosalacker av standardkvalitet betinga ett pris av omkring 3 kronor per kilogram mot 2 kronor för oljelacker och att framställningen av cellulosalack enligt vad som uppgivits är mera komplicerad än av oljelack, framstår ojämnheten i tullbeskattningen ännu mera tydlig. Den föreslagna tullsatsen för de viktigaste lacklösningsmedlen av 75 kronor för 100 kilogram skulle enligt vorkstiillda beräkningar medföra en tullbelastning av 36:15 kronor för 100 kilogram cvllulosalack. Vid samma tull å lackerna skulle ett nettotullskylld av cirka 18 procent å värdet uppkomma, vilket är i det närmaste lika nu-d vad som lör närvarande gäller för oljelacker. Ovan har i samband med behandlingen av t.ullfn'lgan för lösningsmedel