Sida:RD 1935 23.djvu/83

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Motionrr i Första kammaren., Nr 12. 8 Nr 12. Av herr Bagge, m. fl., om beredande av skydd för pensionsfonder inom enskilda- företag. I de framställningar om tryggande av de privata fnnktionärernas ställning. som lågo till grund för den av Kungl. Maj:t i juni 1931 tillsatta utredningen om rättslig reglering av de i enskild tjänst anställdas arbetsavtal och därmed sammanhängande frågor, fästes även uppmärksamhet på de anställdas pensionsförhållanden. Sålunda uttalade hr Järte in. fl. högermän i motionen nr 189 i Andra kammaren 1931 angående åvägabringande av en lagstiftning rörande personliga tjänstavtal sin sympati för de :°\tgärder, som av ett betydande antal arbetsgivare vidtagits för att tillförsäkra de anställda pension i fall av invaliditet eller ålderdom och ifrågasatte om icke det allmänna borde bidraga till att befordra -vtterligare framsteg på detta område. . Det har emellertid samtidigt ansetts vara av vikt att skapa skydd för de former av pensionering för privatanställda, som redan finnas. Statsmakterna ha tidigare vid olika tillfällen intresserat sig för detta spörsmål. Det har även varit föremål för utredning av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet, vilka den S september 1928 avlämnade betänkande och förslag till lag om frivillig tjänstepensionering. Kungl. Maj :tt har sedermera remitterat detta betänkande till kommittén angående privatanställda och därvid uppdragit åt densamma att till vidare behandling och för avgivande av förslag upptaga i betänkandet avhandlade spörsmål. Så som utvecklingen hittills gcstaltat sig på detta område, där en mångfald av sinsemellan ganska olika pensionsformer efterhand uppkommit, är det icke ägnat att förvåna, att en utredning om a°lvägabringande av en rättslig reglering stöter på svårigheter, och att ett och "annat önskemål av värde bliver obeaktat. Detta öde synes ha vederfarits kravet på skydd för sådana medel, som fonderats för pensionsändamål. Visserligen torde man icke hava anledning att befara, att företagen i allmänhet icke skulle visa tillbörlig *hänsyn till dessa medel. Men situationer kunna uppkomma, då det från en-a eller andra hållet reses krav på, att de skola tagas i anspråk för andra ändamål än de avsedda, såsom i fall av företagens insolvens o. s. v. Med hänsyn till den betydelse pensionsfonderna numera i många fall erhållit torde det därför vara ungeläget att undersöka, i vad mån de skulle kunna tillförsäkra-s en mera betryggande ställning. Den ovan nämnda utredningen om de privatanstållldas pensionsförhållanden sysselsätter sig utslutande med de anställdas "rätt till utfäst pension" och behandlar således blott de fall, där det föreligger en bindande utfästelse