Motioner i l"o'rsta kammaren, Nr 14. 1 Nr 14. Av herr Petrén, om reglering av lönerna för sysslomannen och de underordnade läkarna vid Serafimerlasarettet. Hösten 1931 ingick Serafimerlasarettets direktion i skrivelse till Kungl. Maj:t med framställning om lönereglering för de underordnade läkarna vid Serafimerlasarettet från och med den 1 juli 1932. Anledningen till denna framställning var den, att de vid detta sjukhus tjänstgörande läkarna åtnjuta avsevärt lägre löner än motsvarande läkare vid Stockholms stads sjukhus samt även lägre löner än vid universitetssjukhusen i Uppsala och Lund. Som en olägenhet av de låga lönerna för de underordnade läkarna vid Serafimerlasarettet anfördes, att i stort sett endast verkligt bemedlade personer kunde tänka på att ägna sig åt läkarverksamhet vid detta sjukhus, särskilt som på något undantag när ifrågavarande läkare saknade varje biinkomst vid detsamma och de därjämte samtliga vore förbjudna att hava enskild praktik. Att lovande unga läkare, om de saknade förmögenhet, knappast kunde våga sig på att söka in vid Serafimerlasarettet betecknades i direktionens ifrågavarande framställning vara så mycket betänkligare, som underläkarna därstädes genom lasarettets karaktär av undervisningssjukhus få en särskild kvalificerad utbildning för att sedermera kunna övertaga de ledande ställningarna inom vårt lands sjukvårdsväsen, nämligen överläkarbefattningarna vid sjukhus, vilkas innehavare med få undantag rekryteras från Serafimerlasarettet och universitetsklinikerna. Förutom lönereglering av de avlönade läkarna vid Serafimerlasarettet innehöll denna framställning även upptagande av lön åt en del läkare vid detta sjukhus, vilka dittills varit oavlönade eller åtnjutit mycket ringa avlöning, huvudsakligen i form av naturaförmåner. I 1932 års statsverksproposition anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att de av direktionen anförda skälen för denna lönereglering onekligen vore vägande, då de nu utgående lönerna i åtskilliga fall torde få anses otillfredsställande, särskilt om jämförelse gjordes med sjukhus av liknande art, som kunde tänkas uppträda som konkurrenter om de bästa läkarkrafterna, men fann sig departementschefen i fråga dock, med hänsyn till de rådande förhållandena, förhindrad att tillstyrka genomförandet av denna lönereglering. Uppskovet med den av departementschefen som befogad betecknade löneregleringen för de underordnade läkarna vid Serafimerlasarettet har sedan dess alltjämt fortsatt. Den enda förändring, som under de sista åren ägt rum ifråga om läkaravlöningarna vid Serafimerlasarettet, är nämligen, att en del förut helt oavlönade läkare erhållit någon avlöning, och att det tillBihang till riksdagens protokoll 1935. 3 saml. Nr 14-15. 168 aa
