16 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 42. dighet i allmänhet icke inträder, där den enskilde kan skydda sig mot förlust eller kostnad genom den statsunderstödda kreatursförsäkringen. Den enskilde skulle därigenom tvingas att i viss utsträckning bidraga jämväl till kostnaderna för åtgärder till förhindrande av de smittsamma sjukdomarnas spridning. Kampen mot dessa sjukdomar utgör emellertid ett intresse, som kan anses vara gemensamt för djurägarna. Det synes därför skäligt, att de enskilda djurägarna, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, gälda även en del av sistberörda kostnader. Övertygande praktiska skäl torde motivera, att vissa hithörande ersättningsanspråk regleras genom försäkring. I samband med att staten, som nu är föreslaget, skulle befrias från viss tidigare åvilande ersättningsskyldighet och denna överflyttas à den statsunderstödda försäkringsverksamheten, torde emellertid med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke statens bidragsskyldighet gentemot nämnda verksamhet borde något utökas. Utskottet anser sig emellertid icke i detta sammanhang böra framlägga förslag i den frågan. Enligt propositionen skulle ersättning av allmänna medel jämlikt Kungl. Maj:ts beslut kunna utgå - utom för vissa särskilt angivna ändamål -, om isolering av område eller annan dylik åtgärd påbjudes och någon därigenom vållas väsentligt intrång eller avsevärd minskning i arbetsförtjänst. (Förslaget till kungörelse 9 § 8 mom.) Det torde vara uppenbart, att enskilda genom påbjuden isolering eller liknande åtgärd kunna åsamkas högst avsevärd förlust. Utskottet vill erinra om de betydelsefulla ekonomiska uppoffringar exempelvis ett förbud att från visst område utföra höns och ägg kunde förorsaka en hönsägare. Gottgörelse härför skulle ej heller utgå enligt andra regler i förslagen. Att närmare angiva, när i dylika fall ersättning skall utgå, synes icke lämpligen låta sig göra. Framkomna anspråk på gottgörelse torde få prövas ifrån fall till fall. Ehuru denna ersättningsrätt icke närmare skulle utformas i författning, synes det utskottet angeläget att framhålla, att rätten icke får betraktas såsom avseende undantagsfall. Därest angivna villkor äro uppfyllda, bör skälig ersättning regelmässigt utgå. Under hänvisning till nu anförda skäl ansluter sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag jämväl beträffande ersättningsfrågorna. Utskottet har intet att erinra mot avfattningen av detaljbestämmelserna i det framlagda lagförslaget. Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, att riksdagen må bifalla förevarande proposition. Stockholm den 9 mars 1935. På jordbruksutskottets vägnar: C. J. JOHANSSON.
