han endast spårade en innerlig kärlek, försvann hatet med ens. Han hade bedragit sig själv, han hade förväxlat en känsla med en annan. Det betydde endast, att stunden var inne.
Han satte på nytt händerna för ansiktet och böjde ned huvudet, men hastigt bleknade han, reste sig upp och satte sig på hennes säng, utan att yttra ett ord.
Han kände, att denna stund hade en fruktansvärd likhet med den, då han stod bakom den gamla med höjd yxa. Han kände, att han icke längre hade ett ögonblick att förlora.
»Vad fattas er?» frågade Sonja ängsligt.
Han kunde icke tala. Han hade icke föreställt sig, att denna bekännelse skulle bliva så svår. Hon satte sig bredvid honom på sängen och väntade, utan att taga blickarna från honom. Hennes hjärta klappade våldsamt.
Han vände sitt dödsbleka ansikte emot henne och hans förvridna läppar förmådde icke framstamma ett ord. En förfärlig ångest sammanpressade hans hjärta.
»Vad fattas er?» upprepade hon och flyttade sig ett stycke från honom.
»Ingenting, Sonja, var inte rädd ... Vanvett! Ja visst, varför inte, när man rätt betraktar saken ... Vanvett!» mumlade han tankspritt. »Varför har jag kommit hit för att plåga dig? Ja, varför? Jag gör mig beständigt denna fråga, Sonja ...»
För en stund sedan hade han kanske framställt denna fråga, men nu var han så utmattad, att han gjorde det helt mekaniskt. Hans kropp skakades av feberrysningar.
»Vad ni måste lida mycket!» inföll hon och betraktade honom med ett medlidsamt uttryck.
»Det betyder ingenting ... Sonja, vet du vad det var jag ville säga dig i går?»
Han försökte småle, men misslyckades.
Sonja väntade oroligt, att han skulle fortsätta.
»Då jag avlägsnade mig, sade jag, att jag kanske tog avsked för alltid, men att jag, i händelse jag återvände i dag, skulle säga dig, vem som dödat Lisaveta.»
Hon började darra häftigt.
»Nu har jag ju kommit tillbaka och måste således säga dig det.»
»Det var då verkligen ert allvar i går?» viskade hon knappt hörbart. »Hur kan ni ha reda därpå?»
Hon andades tungt och hennes kinder bleknade allt mera.
»Jag vet det.»
Hon teg en hel minut.
»Har mördaren blivit upptäckt?»
