16 Nr 14. Lördagen den 3 mars. Ang. förtroendeämbetsmäns 'ualbarhet till riksdagen. (Forts.) _ i riksdagen har jag aldrig upplevat någon, som kunnat lära oss ett dugg mer än vi alla andra lära varandra här. Och jag har i alla fall näst herr Trygger varit med längst i riksdagen, och det är mellan oss ej mer än ett riksdagsår i skillnaden. Däremot få de landshövdingar, som komma hit, lära sig åtskilligt, som de inte kunde förut. Man ser, att landshövdingar, somvarit i riksdagen, vända tillbaka till sin konservativa miljö med större social förståelse än de ha, som sitta i sina län och bedriva bland annat även sin partipolitik alldeles obesvärade av tidens strömningar. Därför se vi också. att de landshövdingar ha ett ännu större inflytande i riksdagen, som inte äro riksdagsmän. Vad upplever man t. ex. i andra lagutskottet, som kallas för ett socialt lagutskott, fastän det knappast är det, i varje fall, synes mig, icke i jordfrågorna? Jo, sekreteraren inflätar där i sin föredragning allautlåtanden av dessa välsignade »vederbörande ämbetsmän», som ha yttrat sig om de mest djupliggande sociala frågor, och det är alldeles givet, att den enalandshövdingen efter den andra liksom alla andra höga ämbetsmän i regel säger nej till allt, som går till grunden av tingen, men är med ibland på, allt, som är som en krusning på ytan, en liten efterrätt eller något sådant. Då blir utskottet imponerat och utropar i sitt stilla sinne: »Kors i alla dagar, där se vi ju, vad folket i orterna menarl» Det finns ingenting, som är mera hinderligt för allt - jag vill inte begagna ordet folkligt, ty det är såmissbrukat, - men för allt realitetsframsteg i världen, som vi alla borde vara ense om att eftersträva, än alla dessa »vederbörande ämbetšverks» och vederlikarsutlåtanden, som i stort sett ensamma i våra betänkanden representera folket. Det är egentligen hos de landshövdingar, som varit här i riksdagen, manfinner modifikationer, och de må därför vara välkomna. På dessa skäl, herr talman, vet jag inte riktigt hur jag skall rösta, men jag följer i alla fall utskottets kläm på de speciella skäl, som jag har anfört. Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen jämlikt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet i det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hernställan, sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad. Herrar von Hela_nd och Källman begärde votering, i anledning varavuppsattes samt efter given varsel upplästes och godkändes en så lydandeomröstnjngsproposition: Den, som bifaller vad konstitutionsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 6, röstar J a; Den, det ej vill, röstar Nej; Vinner Nej, bifalles den vid utlätandet fogade reservationen. Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samtvoteringspropositionen ånyo upplästs, verkställdes omröstningen på det sätt, att efter särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta förjapropositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositio- nen reste_ sig från sina platser; och befanns därvid, att flertalet röstade för Ja-propositionen.
