Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/502

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


104 Nr 17. Onsdagen den 14 mars e. m. Ang. försäljning av svenska stenkolstillgångarna å Spetsbergen. (Forts.) 200,000 kronor skulle erläggas i samband med överlåtelsen, medanutbekommandet av återstående 800.000 kronor bliver beroende av det norska bolagetsförmåga att fullgöra de stipulerade framtida avbetalningarna>>. Det kan ju varalämpligt att i detta sammanhang påminna om att norska staten som störstafordringsägare i det norska kolbolaget utövar full kontroll däröver och tillsätter två representanter i dess styrelse. Dessutom får svenska staten som ägare till samtliga aktier i Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen förstainteckning i den försålda egendomen som säkerhet för likvidens erläggande. Risken skulle sålunda bli den, att säljaren skulle återfå gruvorna en vacker dag på grund av bristande betalning, dock sedan en del av penningarnaerlagts. Då skulle man ju komma i den situation, som reservanterna längta efter, nämligen att få behålla gruvorna, och dessutom skulle man ha fått en viss summa kontant. Herr Lindblad förvånade sig över att vad som går för sig i Norge ej skulle kunna gå. för oss. Norrmännen kunna bryta sina gruvor där uppe med en viss förtjänst, i alla händelser med mindre förlust än vi, och vad beror det på? Jo, det är inte så märkvärdigt. Norge kan på grund av sitt geografiska läge utnyttja Spetsbergen på ett vida fördelaktigare sätt än Sverige. Men hittills ha norrmännen som sagt var inte skördat guld, tvärtom. De ha dock en stor fördel framför oss i den kortare distansen och den på den grund billigare frakten. Distansen från Spetsbergen till Narvik är ungefärdensamma som från Göteborg till England. Då förstå vi, att de ha en chans framför oss och att vi äro ohjälpligt handikappade i konkurrensen och tävlan med dem. Jag vill sluta med att säga, att hittills ha vi offrat kapital. Nu gäller det att offra förutfattade meningar och låta det enkla svenska bondförståndet 'italai Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets ors ag. Herr Hamrin: Herr talman! Jag skall be att kort och gott få deklarera, att jag tror, att reservanternas inställning till denna fråga står sig mycket gott, om man jämför densamma med många andra ekonomiska beräkningar, som vi ha att behandla och granska vid detta års riksdag, och jag tillägger, att det är ingenting, som har inträffat sedan 1928, då riksdagen togställning till denna fråga, som enligt min uppfattning ger anledning till enändrad mening ifrån riksdagens sida. ' Gentemot den siste ärade talaren vill jag endast anföra, att situationen ute i världen är tillräcklig anledning att inte offra de tillgångar, vi där ha, för den penning, som här erbjudes oss och om vilken vi i detta ögonblick inte veta, vad den innebär. Ty herrarna skola komma ihåg, att det inte härföreligger något fixerat pris på en miljon kronor, utan avbetalningsaffären - en osympatisk sådan _ innebär, att vi under loppet av åtta år skola få lûû,ÛÛÛ l101'Sk2L k1'0I101' om å-ret. Vad det innebär, veta vi i detta ögonblick ingenting om. Slutligen, herr talman, vill jag mot den siste ärade talaren blott tillägga, att det ännu icke är ådagalagt, att alla möjligheter för exploatering av dessa tillgångar äro utnyttjade och att det på sakkunnigt håll råder mycket olika uppfattningar om dessa möjligheter. J_ ag ber att få hemställa om bifall till den av mig med flera avgivnareservationen. Herr statsrådet Ekman: _Herr talman! Jag skall inte gå in på frågan om aktiebolaget Spetsbergens historik. Jag tycker, att den förste ärade talaren