Onsdagen den 17 januari f. m. Nr 3. 37 Statsverkspropositionen. (Forts.) börjat på att på ett mycket märkvärdigt sätt gå i sär. Under det attarbetslösheten inom fackföreningarna visar en tydlig förbättring iarbetslöshetsläget _ och denna utveckling korresponderar med socialstyrelsens statistik över tillgången på arbetskraft, som också visar en förbättring av läget -, har antalet hjälpsökande hos kommittéerna varit kontinuerligt stigande så gott som hela tiden. Om vi jämföra siffrorna för november 1932 mednovember 1933 _ de sista jag har; det är möjligt, att det finnes några senare, men jag har i varje fall icke fått tag i dem ännu -, så hade antalethjälpsökande hos arbetslöshetskommittéerna stigit med icke mindre än 23,700 eller 16 procent, under det att fackföreningsprocenten sjunkit från 24.1 till 21.8. Och medan fackföreningsprocenten under hösten 1933 har fallit eller varit konstant, stego arbetslöshetskommissionens siffror med icke mindre än 42,000, vilket jag skulle tro utgör ungefär en tredjedel av hela antalet. Det är ju i alla fall märkliga saker. Som gammal statistiker är jag alltid litet skeptisk motstatistik, men å andra sidan är det ju tydligt, att man också kan användastatistiken och bör använda den, när den kan vara ett hjälpmedel för att komma underfund med saker och ting. -- J a, jag kanske snarare borde säga, att jag är skeptisk mot det sätt, på vilket folk använder statistik, och inte motstatistiken själv. Dessa serier ha nu behandlats av statsministern i hansanförande till statsrådsprotokollet, men jag skall icke gå närmare in på detta, därför att han tager siffrorna månad för månad under hösten, och det är icke lämpligt, ty då får man in all påverkan av säsongfluktuationerna. Det är bättre att jämföra siffrorna för motsvarande tidpunkt 1932 och 1933, när det är samma förhållande på arbetsmarknaden i säsongavseende, och då finna vi, som sagt, att om vi jämföra siffrorna för november 1932 och 1933, har det varit en ökning med cirka 16 procent. Det kan ju ej vara tvekan om att läget på arbetsmarknaden var betydligt bättre i november 1933 än inovember 1932, och ändå äro de officiella siffrorna över antalet hjälpsökandearbetslösa betydligt högre nu än 1932. Detta erkänner också statsministern vara något mycket anmärkningsvärt, som man har all anledning att fästa sig vid, men han säger, att det saknas verklig grund för antagandet, att den under fjolåret beslutade och under senaste halvåret tillämpade förbättringen i fråga om arbetslöshetshjälpen skulle animera till minskad benägenhet att mottaga arbete i den öppna marknaden. Han motiverar icke detta sitt påståendenågot närmare, och arbetslöshetskommissionen har i sitt utlåtande tydligen en något annan uppfattning. Han talar om, att rekordsiffran för antaletarbetssökande uppnåddes i januari 1933, när således dessa bestämmelser ej ännu voro i kraft. Det är ju alldeles sant, men där har han just fallit offer för detta, att han icke tagit hänsyn till säsongfluktuationernas inverkan. lngen vet ännu, förmodar jag, vad vi få för siffror under januari 1934. Om man nu ser litet närmare på siffrorna för de olika yrkesgrupperna - jag skall bli helt kort och bara anföra ett par siffror _ (jag kan inte se att man kan vederhäftigt behandla detta material utan att gå till yrkesgrupperna) så finner man, att en av de största ökningarna visat sig inombyggnadsverksamheten med 3,885 personer eller 39.5 %. Den siffran avspeglar jutydligt byggnadskonfliktens direkta verkningar i samband med ändringen av konfliktdirektiven, som belysas av det förhållandet, attarbetslöshetskommissionen har ansett sig böra medge dispens för omkring 3.000 byggnadsarbetare. Det är således dessa som kommit in här och vilkas arbetslöshetshjälp under pågående konflikt alltså bestrides med offentliga medel. Gå vi vidare, så finna vi, att där minskning förekommer, såsom inom trävaruindustrien och skogsbruket, är den mycket obetydlig i förhållande till den faktiskaförbättringen i läget, och i de flesta fall ha vi ökning överlag. Tittar man på denna
