Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/244

14

Motioner i Första kammaren, Nr 156.

Iångt och mödosamt arbete byggt upp i god riktning", synpunkter, vilka vi till alla delar instämma i. Av vårt partis talare betonades vid detta tillfälle att kommunisterna efter valet räknade 8,29 % (207 809) av väljarkåren under det att nationalsocialisterna endast nådde upp till O,61 % (15170). Begäran om utredning i det föreliggande ämnet vore därför främst motiverad av den överhandtagande kommunismen. Vad det gällde vore att få en lagstiftning, som möjliggjorde inskridande mot ledarna för uppviglingspropagandan. Det erinrades också om, att man-i en broschyr från sovjethåll fäst uppmärksamheten hos de sina på vikten av att exploatera liberalismens och pacifismens extrema åsikter i fråga om humanitetens krav. Hur måste man inte på kommunisthåll le åt denna tolerans och humanitet, i vilkas skydd man energiskt och hänsynslöst arbetar på att nå den maktställning, att man stolt och fräckt kan trampa dem under fötterna - så snart de fyllt sin uppgift att låta kommunisterna arbeta i fred! Bland de socialdemokratiska inläggen förtjänar därutöver särskilt hr Lundstedts att återgivas. Han yttrade bl. a. följande: "Vi kunna icke i fortsättningen tolerera en agitation, som redan fångat tusenden och som går direkt därpå ut, att Sverige, ett av jordens mest demokratiska och minst olyckliga folk, skulle underkasta sig ett bolsjevikiskt herravälde, som t. o. mi. synes alltför påfrestande för människor, som dessförinnan under århundraden slavat under byråkrati och knutpiska. Lika litet kunna vi tolerera en agitation, som går ut på befrämjandet av andra kulturen förgörande diktaturer, i vilka rättsväsendet icke användes för uppehållandet av den medborgerliga friheten . . . Skenbart paradoxalt skulle jag kunna uttrycka saken på det sätt, jag gjorde i början, nämligen så, att, såvitt en lagstiftning av nu ifrågavarande art kringskär yttrandefriheten, sker detta, på det att yttrandefriheten i ett demokratiskt samhälle må kunna garanteras" Hr Lövgren trodde till sist, att om tyskarna i tid tagit i med hårdhandskarna mot kommunisterna, hade ej nationalsocialismen gått till seger. "Jag är", yttrade hr Lövgren bl. a., "icke rädd för att göra lagar mot dem, som uppenbarligen vilja komma den demokratiska ordningen till livs." Den begärda utredningen beviljades därefter. Det må för oss vara ägnat att väcka tillfredsställelse att förståelsen för denna utomordentligt viktiga fråga, ingripande mot den statsfientliga propagandan, synes vara i kraftigt tilltagande, icke minst inom socialdemokratiens leder. Ur principiella synpunkter torde helt visst möjligheter föreligga att hos alla lojala svenskar skapa enighet i kravet på vaktslagning kring en effektiv och målmedveten svensk demokrati och särskilt i fråga om en frontställning mot de kommunistiska uppviglarna. Det av socialdemokratiska talare under tidigare debatter i riksdagen framförda argumentet, att man ej genom