Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/420

2

Motioner i Första kammaren, Nr 213.

i en av landets största kommuner (Göteborg) mer än 20 procent av de manliga lärarbefattningarna extra ordinarie och motsvarande tal för de kvinnliga lärarna i ifrågavarande kommun överstiger 17 procent. Q De extra ordinarie lärarna kunna ej vinna ordinarie anställning förrän efter en mycket lång tjänstetid. Särskilt är detta fallet i större samhällen. Sålunda kan nämnas, att den extra tjänstgöringstiden i Stockholm och Göteborg hittills under de senare åren för manlig lärare uppgått till 7 a 8 år och i Malmö till 10 a 13 år. De kvinnliga lärarna ha på en del platser fått vänta ännu längre på befordran till ordinarie tjänst. På grund av nämnda omständigheter har genomsnittsåldern vid lärarnas anställning såsom ordinarie blivit mycket hög. Såsom exempel må anföras, att medelåldern för vid Göteborgs folkskolor åren 1932-1933 befordrade lärare utgjorde för manliga lärare 31.5 år, för kvinnliga 32.7 år och för småskollärarinnor 29.1 år. . En undersökning, verkställd av f. byråchefen i kungl. skolöverstyrelsens statistiska avdelning Edvard Göransson (se bilaga), utvisar anställningsförhållandena för de folk- och småskollärare, vilka utexaminerats under tioårsperioden 1922-1931. På grundval av denna utredning kan konstateras vissa belysande fakta. Bland annat framgår, att vid slutet av vårterminen 1932 voro cirka 300 småskollärarinnor utan anställning. För samtliga lärare påvisas en påtaglig försening i fråga om befordran till ordinarie tjänst. Sålunda voro 65.6 procent av de manliga folkskollärare, vilka år 1922 utexaminerades, efter två års förlopp ordinarie, för de kvinnliga folkskollärarnas vidkommande hade under angivna tid 60.5 procent befordrats, under det att för småskollärarinnorna påvisas ett procenttal av 53.6. Detta procenttal av dem, som efter två år vunnit ordinarie anställning, har under senare åren nedgått i mycket hög grad. Alltså uppvisar antalet år 1930 utexaminerade lärare, vilka erhållit befordran efter två år ett procenttal av 22.5 för manlig folkskollärare, 21.9 för kvinnlig folkskollärare samt 11.6 för småskollärarinna. Vidare kan anföras, att antalet ordinarie lärare inom åldersgruppen 24- år eller yngre sjunkit mycket starkt. År 1923 räknade man i denna åldersgrupp ett antal av 188 manliga folkskollärare, 212 kvinnliga folkskollärare samt 1,057 småskollärarinnor. År 1932 hade respektive antal nedgått till 44, 48 och 78. Om sålunda förhållandena för den extra lärarpersonalen vid folkskolorna redan. nu te sig mycket bekymmersamma, är det förklarligt, att ifrågavarande lärarkategori mot bakgrunden av här angivna utfärdade förordningar med allra största bekymmer ser mot framtiden, som för dem i närvarande stund ter sig synnerligen mörk. De utfärdade bestämmelserna i ovannämnda kungörelser (582/1932 och 507/ 1933) avse att indraga lärartjänster, som anses överflödiga, i avsikt att nedbringa särskilt statens kostnader för folkskoleväsendet. På grund därav