Sida:Rd 1935 1.djvu/344

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Onsdagen den 6 mars Nr 14. 37
Ang. markägares rätt till bärplockning. (Forts.)

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på anförda skäl hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville skyndsamt verkställa utredning i vissa av utskottet i utlåtandet angivna hänseendena samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.


Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation hade herrar Åkerman, Klefbeck, Branting, Lindqvist och Sjögren, fru Östlund samt herr Olsson i Mellerud på åberopade grunder hemställt. att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.


Herr Åkerman: Mina herrar! En reservation har fogats till detta utlåtande, och till den reservationen skall jag be att få yrka bifall.

Såsom herrarna finna av den redogörelse, utskottet meddelat i ärendet, har denna fråga i åratal varit föremål för riksdagens övervägande. Gång efter annan har den varit här, ena gången ha motioner om skrivelse i ämnet avslagits, någon gång ha de bifallits, och då har skrivelse avgått till Kungl. Maj:t. så har Kungl. Maj:t kommit med en proposition, därefter har den avslagits, och sedan har lunken börjat på nytt med nya motioner, någon gång beslut om en skrivelse, återigen en kungl. proposition, som även den i sin ordning avslagits, etc. När frågan sist var före i riksdagen, d. v. s. i fjol, hade lagutskottets utlåtande avfattats på sådant sätt, att man verkligen hade anledning hoppas, att nu skulle det bli lugnt för en tid. Utskottet sade, att den här frågan var inte så stor nu längre, och i det hela gick det fredstoner genom utlåtandet. Reservanter funnos visserligen, men de vore inte många, endast fem. Och nu äro vi i gång igen. Det har väckts nya motioner, och hela frågan har på nytt rullats upp. Denna gång har lagutskottet delat sig, så att man kan säga – det ser åtminstone så ut – att det är något slags borgerlig samling om bifall till ett skrivelseförslag. .Jag vet ju inte, hur det i verkligheten är, den saken får man väl se i den mån diskussionen skrider fram.

Om herrarna se i handlingarna, finna ni, att under den tid stridens vågor böljat fram och tillbaka i denna fråga har det varit två linjer, efter vilka man kan säga, att striden förts. Den ena linjen är den, som vi kalla den civilrättsliga, d. v. s. frågan om själva rättigheten till bären, i vad mån denna rätt följer med äganderätten till marken. Det var den civilrättsliga sidan, som länge var den enda. Men tiden har gått framåt, och så har striden kommit att föras också på en annan linje, nämligen den, som vi kalla den hushållningstekniska linjen, eller den ekonomiska linjen, vilken karakteriseras av att man vill reagera mot att bär, särskilt lingon, plockas, medan de äro omogna. Det är alltså två linjer, som man gått fram på i denna fråga.

Det lagutskottsutlåtande, som nu föreligger, och som jag tagit mig friheten att i någon mån kritisera, berör båda dessa linjer. Om herrarna nu se i utlåtandet på sid. 5, så börjar utskottet där med en mycket välvillig och hygglig erinran om några allmänna principer i den här saken, vilka jag inte skall trötta herrarna med, och utskottet kommer till pudelns kärna först längst ned på sid. 5, där utskottet säger, att det är "ett berättigat önskmål, att en jordägare beredes möjlighet att i någon mån förbehålla sig rätten till de bär, som växa å hans mark. Av praktiska skäl ligger därvid närmast till hands, att denna rätt kommer att avse de ägor, som äro belägna närmast hans gård." Där är utskottet inne på den civilrättsliga linjen, som lagberedningen på sin tid utformade till lagtext i ett betänkande och vars huvudsakliga innehåll var. att mot jordägarens vilja skulle man inte få plocka bär på hans mark å