Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/170

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

70 Nr 17. On-sdagen den G maj 1942.

Lagförslag om straff för överträdelser av vissa ransoneringsförfattningar m. m. (Forts. I det läge vari frågan nu befinner sig har jag, herr talman, icke något särskilt yrkande att framställa.

Herr Gärde: Herr talman! l det uttalande, som herr Nordenson sist gjorde, kan jag mycket väl instämma.

Däremot måste jag säga att de skäl, som föranlett utskottet att avvika från motionen i vad herr Nordenson där påyrkat domstolsbehandling av dessa frågor, enligt min mening äro mycket starka. Dessa frågor om handelsförbud kräva ju en ganska skyndsam handläggning, så att ett ingripande skall kunna äga rum omedelbart. Om sådant förbud, såsom föreslås i motionen, skulle få meddelas först i samband med en lagakraftvunnen dom eller, såsom herr Nordenson nu har änd-rat .sin ståndpunkt till, en fällande dom i första instans,

kulle ju detta medföra ganska långt uppskov med avgörandet av en dylik

raga.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition vinnes dessutom en central handläggning av dessa frågor och därmed enhetlighet i tillämpningen. Om det i stället skulle anförtros åt landets alla underrätter, som ju överstiga flera hundra, att avgöra dessa frågor, så kan man» befara att tillämpningen komme att bli ganska ojämn. Att dessa frågor sedermera skola dragas. genom alla instanserna, eventuâlltkupp till högsta domstolen, skulle ju vålla ytterligare osäkerhet och tidsut rä t.

Den ökade säkerhet, som motionären har åsyftat, förefaller mig vara tillgodosedd, så vitt det är möjligt, genom bestämmelsen att förbud icke får meddelas förrän åtal är väckt och att, om frikännande dom meddelas, förbudet genast skall hävas, vilket också skall ske då underrätts fällande utslag beträffande den förseelse, som ligger till grund för handelsförbudet, upphäves av högre rätt. Utskottet har dessutom föreslagit den ändringen i Kungl. Maj:ts proposition, såsom också herr Nordenson påpekade, att frågor av detta slag skola i andra instans prövas av regeringsrätten.

Man kan väl förstå, att dessa bestämmelser ur näringslivets synpunkt kunna framstå såsom hårda. Jag är emellertid övertygad om att de för den lojala näringsverksamheten icke behöva leda till någon irritation eller oro eller medföra olägenheter. Såsom herr Nordenson själv påpekade och erkände, är det däremot ett allmänt intresse att på detta område stoppa de illojala näringsidkarna.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Herlitz: Herr talman! Då jag begärt ordet vid behandlingen av detta utlåtande, är det inte för att uppehålla mig vid den fråga, som de föregående är-ade talarna ha behandlat. J ag avser en annan fråga i det föreliggande betänkandet. Under punkten D) har utskottet bland annat avstyrkt en av mig i motion gjord hemställan om utredning angående vidgad rätt att påfordra inlösning av varor, som ägaren genom ransoneringsförfattningar eller med stöd av sådana förbjudits att förfoga över. Om den saken skall jag be att få säga några ord.

Som bekant förekommer i stor utsträckning någonting som kallas för beslag och som äger rum med stöd av förfogandelagen. Dessa beslag innebära, såsom var man vet, att ägaren av en vara är förhindrad att fritt förfoga över densamma. Lagstiftarcn har emellertid haft klart för sig, att detta förfarande innebär ett mycket allvarligt och kännbart ingrepp i äganderätten. Därför har lagstiftaren också stipulerat i förfogandelagen, att ägaren av en under beslag lagd vara har rätt att inom en viss tid få varan inlöst av staten