Onsdagen den 20 maj 1942. NI 19- 15
Anslag till de allmänna läroverken m. m. (Forts.)- Herr talman! Från de utgångspunkter jag här haft kan jag icke sluta mitt anförande annorledes än med ett yrkande om bifall till herr Holmdahls reservation som överensstämmer med Kungl. Maj:ts proposition.
Herr Larsson, Sven: Herr talman! Såsom framgår av utskottets utlåtande, föreligger här en kompromiss. Framför allt gäller detta frågan om antalet nybörjaravdelningar. Därvid ha, såsom herr Herlitz mycket väl kan se av betänkandet, ganska många olika uppfattningar gjort sig gällande. Man har haft att välja mellan 525, 533 och 540 avdelningar. Utskottet har stannat vid ett antal av 535, och jag tror att detta resultat bör vara tillfredsställande för de allra flesta.
l fråga om herr Oscar Olssons reservation vill jag endast säga att utskottet knappast kunnat vara med om det förslaget, eftersom den ordning som genomfördes år 1940, då man höjde lärjungemaximum till 35, betingades framför allt av statsfinansiella skäl. Då dessa skäl allt fortfarande och kanske i ökad grad kvarstå, är det tydligt att man inte kan återgå till den ordning som rådde före år 1940.
Jag tror, herr talman, att bara dessa ord kunna vara tillräckliga för att visa att utskottet har goda skäl för sitt förslag, till vilket jag i all korthet ber att få yrka bifall.
Herr Olsson, Oscar: Herr talman! lnnan jag går in på herr Larssons invändning ber jag att få helt och hållet instämma med honom i hans replik till herr Herlitz.
Det är vidare en sak som jag måste draga fram i .detta sammanhang, eftersom jag i hastigheten inte lade märke till att hela hemställan under punkt A kommer att föredragas i ett sammanhang, ehuru, efter vad jag har förvissat mig om, den motiveringsfråga, som jag förut var inne på, inte föredrages då, utan kommer att föredragas för sig. Under punkt 2 i hemställan föreligger emellertid också en tillstyrkan från utskottet av inrättande av ett gymnasium i Boden, på vilken punkt jag har reserverat mig. i
Jag har på två skäl reserverat mig emot upprättandet av ett gymnasium i Boden. Först och främst böra - det är ett allmänt -skäl - såvitt möjligt inga nya gymnasier inrättas, innan vi fått skolorganisationen något så när klar. Jag begriper lika väl som alla andra att man inte strikt kan följa den principen. Men det har tillsatts en särskild sakkunnig beträffande frågan om läroverket i Boden, och denne sakkunnige har uttalat sig för att Boden inte bör förekomma bland de sex orter, där det är angelägnast att gymnasier inrättas. Det är ganska uppseendeväckande att Kungl. Maj:t emot den sakkunniges uppfattning föreslår Boden före t. ex. Sollefteå och till och med före Hässleholm. Utskottet har ju funnit att upprättandet av ett gymnasium i Hässleholm är det allra nödvändigaste, rättvisaste och angelägnaste, och rättat till propositionen i det fallet. Sollefteå har anfört missnöje på såvitt jag förstår ganska goda grunder. -Vad är det som enligt departementschefen gör att Boden bör rycka fram i första ledet? Jo, det är statstjänarintresset. Det betonas uttryckligen att med den mängd statstjänare som nu finns i Boden och som ytterligare kommer att ökas på grund av militärförläggningen, är det inte mer än rätt att statstjänstemännens intresse rörande ett gymnasium i Boden blir tillgodosett. Det finns andra sakliga skäl också, men det är av detta skäl som Boden skulle pressas fram före andra orter.
Har Boden det nu så fruktansvärt illa ställt för närvarande? För att kunna belysa Bodens tråkiga ställning har man måst säga att Luleå också hardet tråkigt ställt, eftersom gymnasiet i Luleå är nästan överbelagt. Den sakkunnige sä
