38 Nr 20. Onsdagen den 27. maj 19-12.
Ang. åtgärder för bostadsproduktionens främjande m. m. (Forts) inom träarbetarförbundet. Det fäster jag mig inte vid, ty jag tycker, att det är saker som man har rätt att nämna. Min bestämda åsikt är den, att en rättelse måste åstadkommas, om det överhuvud taget skall bli lugn och ro ute på l-ands- bygden. Trots att jag tillhör det socialdemokratiska partiet, känner jag mig oförhindrad -att säga denna mitt hjärtas mening. Det är icke fråga om några hastigt påkomna känslor, utan dem har jag burit på i många år, och jag h-ar också hört andra ge uttryck för dem - småbrukarna stå ju inför nödvändigheten att förr eller senare bygga.
Jag kan inte underlåta att nämna ett fall, som visar ett vackert drag hos de två snickare, som figurerade i fallet John Andersson. Det gällde en småbrukare, som också har en liten väderkvarn - hans namn känner jag, men det är ju icke nödvändigt att nämna det - vars ekonomiska ställning är ytterst svag. Han har fyra barn. Han fick högsta möjliga byggnadsbidrag för att reparera sitt bostadshus. Aven i detta fall skulle mätning ske, men då de båda snickarna hade kännedom om mannens ekonomiska ställning, hade de inte hjärta att begära någon mätning, utan de arbetade enbart efter timpenning. Fallet visar väl att man även på det hållet inser, att här är någonting som måste rättas till.
Vad vi skola sikta på är enligt min mening att få fram ett avtal speciellt för landsbygden, avfattat efter landsbygdens behov och förhållanden. Men detta avtal skall ingalunda baseras på timlön. Jag har från skilda håll hört den tankegången föras fram, att man skall gå ifrån ackord och enbart bygg-a på timlön. Det vore det mest okloka man kunde göra, ty det blir dyrare att bygga efter timlön än på ackord. Men man har rätt att begär-a sådana ackordspriser, som i någon mån stå i proportion till den timlönslista, som man har såsom bas för beräkningarna. För min del skulle jag inte säga något om en förhöjning av kostnaderna med 50 procent eller däromkring på grund av ackord. Det är alldeles klart, att vi-d ackords-arbete arbetstakten forceras, så att arbetet inte blir dyrare än om arbetarna endast ha timlön. Det- blir tvärtom mycket billigare.
Det är detta, herr talman, som jag har velat anföra. För att ingen skall få den föreställningen att jag tillhör dem som vilja yrka avslag på vad utskottet har föreslagit, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till förslaget, enär jag förmenar, att vad som där har begärts måste genomföras. Men jag hoppas livligt, att en rätsida åstadkommes på de av mig berörda förhållandena inom en ej alltför avlägsen framtid, ty det är enligt min mening en tvingande nödvändighet att så sker.
Herr talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträdets fortsättande kl. 7.30 e. m.
Herr statsrådet Möller: Herr talman! Det ärende, som behandlas under denna punkt, är motiverat närmast av att man måste söka sörja för åstadkommandet av en byggnadsvolym i fråga om bostäder, som kan förhindra att det uppstår någon mera allvarlig bostadsbrist innevarande höst. Många omständigheter ha medverkat till att det finns risker för att bostadsbrist skall inträda praktiskt taget i varenda stad och en stor del av de s. k. tätorterna utanför själva stadsbebyggelsen. Man har emellertid samtidigt ansett, att man icke kan släppa hyrespriserna lösa och låta dem sköta sigsjälva. I grund och botten är den ledande tanken i den föreliggande propositionen och i statsutskottets utlåtande exakt densamma som framfördes år 1941. För att kunna förverkliga denna ledande tanke har man ansett sig tvungen att på grund -av stegringen av byggnadskostnaderna sedan föregående år föresla ett s. k. tilläggslåii, så konstruerat att om omständigheterna komma att leda till en faktisk höjning av hyresnivån, tilläggslånen skola aniorteras, men att om hyres
