Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/542

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

(5 Motioner i Första kammaren, Nr 221. Ian två i allt väsentligt tämligen likvärdiga trafikanslalter kan för befattningshavaren medföra ganska betydande verkningar i lönehänseende. Av sådan anledning funno tjänsteförteckningssakkunniga bärande skäl föreligga för införandet av en mellangrad mellan de nuvarande stationsmästarna av klass 5 och 6. Föredragande departementschefen har följt de sakkunnigas förslag och för sin del framhållit, att det måste vara ägnat medföra vissa fördelar att vid klassificeringen av trafikanstalterna ha tillgång till en tjänstegrad mellan stationsmästare av klass 5 i 16:e löncgraden och stationsmästare av klass (S i 12:e lönegraden. Jag delar denna uppfattning men vill betona vikten av att införandet av stationsmästarebefattning även i lönegrad A 14 icke rimligen bör få ske på bekostnad av antalet stationsmästarebefattningar i lönegrad A 16. I samband med vad nu framhållits är att bemårka, hurusom järnvägsstyrclsen i anledning av tjänsteförteckningssakkunnigas förslag framhållit, att därest, mot styrelsensavstyrkande om införande av befattningen stationsmästare "i lönegrad A 14, detta likväl skulle ske, styrelsen även måste yrka på att befattningen förste banmästarc införes i samma lönegrad, enär avståndet mellan förste banmästare och överbanmästare är detsamma som mellan nuvarande stationsmästare av klass5 och 6. Departeinentscliefenhar emellertid icke ansett sig kunna acceptera de av järnvägsstyrelsen anförda synpunkterna och som skäl för sin intagna ståndpunkt framhållit, hurusom den vid statens järnvägar tillsatta personalkommissionen verkställt undersökning av förhållandet mellanearbetsuppgifter och tjänsteställning för personalen vid banavdelningen utan att därvid föreslå någon ändring i nu berörda hänseende. " Då järnvägsstyrelsen intagit den ovan angivna ståndpunkten beträffande lönegradsplaceringen för förste banmästare, har styrelsen härför haft fullgoda skäl, då ansvaret och arbetsbördan oavbrutet ökats "underde senaste åren även för banavdelningens underbefäl, bland annat därigenom att belastningen å banan blivit större, tågen blivit flera och tyngre samt hastigheten ökats. Därtill kommer, att berörda tjänstemän hava att leda såväl stora väg- och vattenbyggnadsarbeten som underhålls- och föränd- ringsarbeten av olika slag å husbyggnader, ledningsarbeten m. m. En av järnvägsstyrelsen för några år sedan verkställd utredning har också ådagalagt, att en förste banmästare underställd personal uppgår till i medeltal 32 man pr dag. För erhållande av befordran till förste banmästare erfordras såväl praktisk som teoretisk utbildning av sådan omfattning, att en uppflyttning i lönegrad måste framstå såsom en enkel gärd av rättvisa. Av det anförda torde framgå, att det förefinnes starka skäl för en uppflyttning av nuvarande och blivande förste banmästare vid statens järnvägar i lönegrad A 14, men om detta med hänsyn till de av finansministern