6 Motioner i Första kammaren, Nr 231. Sedan den förstärkta försvarsberedskapen anbefalldes har omsättningen bland det fast anställda manskapet i betydande grad nedgått. Vid vissa av försvarets delar har den praktiskt taget upphört. Flertalet av de anställda, som under normala förhållanden skulle ha gått till avsked, ha kvarhållits i tjänst genom anställning över stat, och i vissa fall torde vid avsked ur tjänst inkallelse i egenskap av värnpliktig klass A ha följt så gott som omedelbart. Följden härav är given. Civilanställningsverksamheten har stagnerat - i betydelsefulla hänseenden är den helt lamslagen. Ovan angivna civilanställningsåtgärder ha undan för undan minskat i betydelse eller helt upphört att utöva någon praktisk inverkan. Samtidigt kvarbliva de delar av årsklasserna, som normalt skulle ha omsatts, i militärtjänsten, varigenom ett vid beredskapens avveckling ytterst komplicerat problem kommer att uppstå. Den berörda utvecklingen och de alltmera ovissa framtidsutsikterna kunna bland den närmast berörda personalen lätt uppväcka misstämning och oro. Mot bakgrunden av den här lämnade redogörelsen och den i propositionen framlagda planen för den fortsatta utbyggnaden av försvarskrafterna, vilken förutsätter en väsentligt utökad manskapskader, framstår det enligt vår mening som en fråga av synnerlig vikt, att alla möjligheter att bereda det fast anställda manskapet framtidsanställning i eller genom militärtjänsten sorgfälligt övervägas. Även om den första kontraktstiden vid vissa försvarsgrenar förlänges i förhållande till vad som nu gäller, kommer likväl antalet årligen avgående att ökas i mycket stor omfattning. Kan man icke genom motåtgärder undgå den naturliga följdverkan härav, att försörjningsproblemet för stora delar av den avgående kadern blir mera framträdande än hittills, synes det oundvikligt att rekryteringsmöjligheterna framdeles komma att försämras. Redan den givna absoluta ökningen av behovet årligen nyanställda uppställer å andra sidan ökade anspråk på rekryteringsmöjligheterna. I vad mån det av försvarsberedningen berörda uppslaget att minska den fast anställda manskapskadern för arméns del genom attforganisera en truppinstruktörskår, varvid sålunda mobiliseringskaderns tillgodoseende genom omsättning icke blir lika framträdande, är genomförbart, mä i detta sammanhang lämnas åsido. Viss möjlighet att inom den förutsatta utökade kadern minska omsättningen finnes emellertid. Såväl ifråga om armén som kustartilleriet har 1942 års försvarsberedning uttalat sig för inrättandet av ett antal beställningar för långtjänstunderbefäl, vilka skulle äga kvarstå i tjänst till uppnådd pensionsålder. Vad gäller armén förordar beredningen att för varje truppförband beräknas ett mindre antal beställningar (högst 10 procent av antalet beräknade furirsbeställningar) för långtjänstunderbefäl i lönegrad Mb 1 och att i anslutning härtill motsvarande minskning i de föreslagna staternas beställningar för underbefäl företagas. För kust
