Motioner i Första kammaren, Nr 243. 5 kan icke undgå att öka skattetrycket och öka statens finansiella svårigheter. Departementschefen framhåller bl. a., att de beräknade kostnaderna väl kunna bäras vid ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande men att förhållandet vid ett ogynnsammare ekonomiskt läge kan bliva ett annat. Skulle längre perioder av stagnation eller depression drabba vårt ekonomiska liv, torde dessa kostnader komma att innebära en allvarlig ekonomisk påfrestning för landet. På grund därav måste försiktighet iakttagas, när det gäller att binda statens resurser för försvarsändamål under en följd av år. Att gå utöver den föreslagna kostnadsramen bör därför icke komma i fråga. Departementschefens resonemang kan synas riktigt om de däri givna viktiga förutsättningarna kunde antagas vara hållbara. Man kan emellertid med stor säkerhet antaga att det icke går att hålla sig inom den angivna kostnadsramen, om organisationen skall kunna genomföras i den omfattning som avses. Detta har aldrig lyckats tidigare då det gällt ifrågavarande ändamål. All erfarenhet säger, att kostnadsberäkningar på det militära området i regel bruka överskridas i mycket betydande utsträckning. I propositionen antydes dessutom att vissa ytterligare kostnader utöver de beräknade kunna tillkomma efter uppsättningstidens utgång. Den viktigaste frågan i detta sammanhang torde dock vara huruvida vi kunna räkna med ett fortsatt ekonomiskt framåtskridande. Då så stora delar av landets arbetskraft och maskinkapital undandragas användning för produktiva ändamål, som nu sker, och som måste ske i fortsättningen vid en vidgad försvarsorganisation, torde man böra räkna med att detta framåtskridande åtminstone icke kan ske i samma takt som under normala förhållanden. Ekonomiska rubbningar kunna utlösa perioder av stagnation och depression. Möjligheten av ett försämrat utbyte av vårt lands ekonomiska liv är tyvärr icke utesluten utan snarare den mest troliga. Detta kommer att yttra sig icke endast i en sänkt standard, varpå alla äro beredda, utan därjämte i ökade svårigheter att tillgodose stora och tyngande statsuppgifter. Det torde därför bliva mycket svårt att i längden vidmakthålla en försvarsorganisation av nu föreslagen omfattning. De flesta torde icke heller mena att detta skall ske, sedan en gång fredliga förhållanden åter inträda. Men om då en minskning skall företagas får man rasera vad man nu byggt för stort, vilket är sämre än att från början bygga måttligt och efter förmåga. Den föreslagna organisationen synes icke heller i önskvärd mån hava sådan elasticitet att den vid ändrade utrikespolitiska förhållanden kan krympas till lämplig omfattning. Man synes därför ha anledning att rikta den anmärkningen mot förslaget till utbyggnad och organisation av landets försvarskrafter att förslaget är alltför stort och dyrbart med hänsyn till våra ekonomiska möjligheter och med tanke på att organisationen avses skola bliva bestående för avsevärd tid framåt. Det är givetvis icke möjligt för enskilda motionärer att komma med nå
