Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu/734

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

8 Motioner i Första kammaren, Nr 273. myndigheterna med andra uppgifter än de ofrånkomliga. Vid sådana tider på året, då taxeringsmyndiglieterna voro mindre hårt belastade, syntes däremot skattskyldig böra kunna få tillfälle att med dem diskutera frågan om jämförelseinkomstens storlek. Samstämmiga uttalanden av ett flertal företagsledare giva vid handen, att denna fråga är av större betydelse än vad departementschefen synes anse. Även om en företagare lyckats anskaffa högt kvalificerade biträden, anse sig dessa i allmänhet på grund av lagstiftningens invecklade karaktär och den i hög grad ojämna tillämpningen icke med erforderlig grad av säkerhet kunna bedöma, till vilket belopp jämförelseinkomsten kommer att fastställas. Någon diskussion av frågan med "taxeringsmyndigheterna", d. v. s. prövningsnämnden, torde vara svår att åstadkomma. Om en sådan överhuvudtaget kommer till stånd, lär denna föras med landskamreraren eller någon tjänsteman å landskontoret. Väl ställer sig en del av dessa befattningshavare förstående för den skattskyldiges svårigheter, men andra anse sig icke böra göra några förhandsuttalanden. Resultatet av en dylik diskussion, som alltid blir helt och hållet beroende av vederbörande befattningshavares större eller mindre beredvillighet och personliga inställning till dylika förhandsuttalanden, kan icke tillmätas samma värde såsom underlag för kalkylerna som ett av prövningsnämnd meddelat beslut. Vi förstå tillfullo departementschefens obenägenhet att belasta beskattningsmyndigheterna med andra uppgifter än de ofrånkomliga. Ifrågavarande uppgift är emellertid enligt vår mening ofrånkomlig, om man vill förhindra onödiga skadeverkningar av krigskonjunkturbeskattningen. Man torde icke behöva befara att något större antal ärenden genom en dylik reform skulle tillföras prövningsnämnderna, helst som en förutsättning för bifall till framställningen skulle vara att den skattskyldige företer en ofta tidsödande utredning, men i de av oss tidigare antydda fall, då planerna på ny produktion eller nyanläggning trots krigskonjunkturbeskattningen fångat företagarens intresse så, att planerna resulterat i vissa utredningar, kan man förvänta, att framställningar i omförmälda syfte, särskilt beträffande större planerade nyanläggningar, komma att ingivas. Även om antalet ärenden bleve ringa, skulle reformen därför kunna få viss betydelse för produktionen och folkförsörjningen. Om så för underlättande av prövningsnämndernas arbetsförhållanden anses erforderligt, skulle måhända kunna föreskrivas, att prövningsnämndens arbete för handläggning av nu ifrågavarande ärenden finge pågå även efter i 30 § 3 mom. första stycket föreskrivna tid. I 23 § har föreslagits, att den å provisoriskt påförd krigskonjunkturskatt utgående räntan skall sänkas från tidigare tillämpade 3 procent till 21/2 procent. Vid den år 1941 företagna taxeringen till krigskonjunkturskatt uppgick den provisoriskt påförda skatten till över 24 milj. kronor ellereza 50 °/o av den debiterade krigskonjunkturskatten. Då det är anledning för