14 Första lngutskottets utlåtande Nr 10. "De nuvarande reglerna i 10 § utsökningslagen om överexekutors disciplinära befogenheter gentemot utmätningsman äro föråldrade och torde böra bliva föremål för revision. Vad angår landsfiskal finnas särskilda disciplinbestämmelser även i § 31 landsfiskalsinstruktionen. Det är uppenbarligen mindre tillfredsställande, att länsstyrelses disciplinära myndighet - såsom för närvarande är fallet - är olika bestämd för skilda delar av landsfiskals tjänsteverksamhet. Ett samordnande av bestämmelserna härutinnan synes därför vara önskvärt. Beträffande stadsfogdarna torde, såsom magistraten i Uppsala uttalat i sitt förut återgivna yttrande, det icke finnas tillräcklig anledning att uppskjuta en i och för sig påkallad ändring till den ovissa tidpunkt, då en omorganisation av städernas exekutiva organ kan komma till stånd. De disciplinära bestämmelserna böra i görligaste mån vara lika för samtliga utmätningsmän. Då de i § 31 landsfiskalsinstruktionen meddelade föreskrifterna rörande disciplinärt ingripande mot landsfiskal synas vara lämpliga i fråga om utmätningsmans verksamhet, torde 10 § utsökningslagen böra avfattas i nära överensstämmelse med vad i förstnämnda författningsrum stadgas. I § 31 landsfiskalsinstruktionen har Konungens befallningshavande ålagts skyldighet att underrätta justitiekanslersämbetet om beslut, varigenom landsfiskal meddelats varning eller avstängts från tjänstgöring. En dylik underrättelseplikt bör givetvis föreligga även då ingripandet skett på grund av. Iandsfiskalens verksamhet såsom utmätningsman. Någon särskild bestämmelse härom torde emellertid icke böra upptagas i utsökningslagen, utan i stället synes nyssnämnda stadgande i instruktionen böra erhålla sådan avfattning att det kommer att otvetydigt avse även nu ifrågavarande fall. Försummelse av utmätningsman att inom föreskriven tid till överexekutor insända utdrag av dagboken eller uppvisa densamma straffas nu enligt utsökningslagens 9 § med visst bötesbelopp för varje dag försummelsen fortfar. Denna form av bestraffning synes föga lämplig och torde därför böra avskaffas. Försummelser härutinnan böra i fortsättningen bedömas efter 10 § i lagen samt vanliga regler om ansvar för eftersättande av tjänsteplikt. I det föregående har förordats att möjlighet införes att hava särskild överexekutor i stad, i vilken landsfiskal på grund av sin tjänst skall vara utmätningsman. Några disciplinära befogenheter synas emellertid icke lämpligen höra tillkomma en dylik överexekutor gentemot landsfiskalen, vilken ju beträffande sin tjänsteverksamhet i övrigt i huvudsak sorterar under Konungens befallningshavande. Det torde nämligen vara förenat med avsevärda olägenheter att låta den disciplinära rätten över samme landsfiskal utövas av två myndigheter. Överexekutor i staden bör i förekommande fall göra anmälan till Konungens befallningshavande, å vilken sålunda skulle ankomma att ingripa mot landsfiskalen för dennes fel eller försummelser inom distriktet i dess helhet. Ett särskilt stadgande härom bör upptagas i 10 §. De föreslagna ändringarna i 9 och 10 §§ föranleda vissa jämkningar i andra delar av utsökningslagstiftningen. Stadgandet i 52 § andra stycket, att beslut, varigenom utmätningsman dömts till mistning av tjänst på viss tid, icke må
