Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 12. och Nederländerna (kungörelse den 28 juni 1940, nr 633; ändr. 1941 nr 45); Estland (kungörelse den 12 juli 1940, nr 713; 1-5 §§ och 7 § upphävda 1940 nr 820); Lettland och Litauen (kungörelse den 23 juli 1940, nr 722; 1-5 §§ och 7 § upphävda 1940 nr 820). Handläggningen av ärenden rörande de nu angivna författningarnas tillämpning ankommer på dearingnämnden, för vilken instruktion av Kungl. Maj :t utfärdats den 28 augusti 1934, nr 465 (jfr kungörelsen den 15 februari 1935, nr 23, med vissa bestämmelser angående uppgiftsskyldighet i förhållande till dearingnämnden). Ärenden rörande dearingavtalet med Turkiet handlades till utgången av år 1941 av dearingkontoret, som organiserats i nära anslutning till Sveriges allmänna exportförening. Genom kungörelse den 26 september 1941, nr 766, har Kungl. Maj:t förordnat, att dearingkontorets uppgifter skola från och med den 1 januari 1942 omhänderhavas av dearingnämnden. Då, såsom förut nämnts, dearinglagen upphör att gälla med utgången av juni månad 1942, har inom handelsdepartementet till övervägande upptagits frågan om utsträckning av lagens giltighetstid. I ärendet hava kommerskollegium, dearingnämnden och fullmäktige i riksbanken avgivit yttranden och tillstyrkt, att lagens giltighetstid förlänges. Någon ändring av lagens innehåll ifrågasättes icke. Föredragande departementschefen, statsrådet Eriksson, har i propositionen - under uttalande att behov av sådant bemyndigande, varom i dearinglagen stadgas, alltjämt gör sig gällande - förordat, att lagens giltighetstid förlänges med ett år. Lagrådet har lämnat det upprättade lagförslaget utan erinran. Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag och får alltså hemställa, att förevarande proposition, nr 51, måtte av riksdagen bifallas. Stockholm den 16 mars 1942. På första lagutskottets vägnar: K. SCHLYTER. Vid detta ärendes behandling hava närvarit: från första kammaren: herrar Schlyter, Wagnsson, Karl Emil Johanson, Theodor Magnusson, Brandt, Caap, Ahlkvist och Verner Andersson; från andra kammaren: herrar Lindquist, Hedlund i Östersund och Larsson i Hede. fru Gustafson, herrar Landgren och Nilson i Eskilstuna, fröken Öberg samt herr Gustafsson i Lekåsa. Utskottet