Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/123

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 17. 3 lända till efterrättelse. Anses medicinalstyrelsens utlåtande böra inhämtas, bliva även föreskrifterna i 44 § i princip tillämpliga. Tilltalad, som enligt förut omnämnda bestämmelser i 6 kap. sinnessjuklagen intagits å sinnessjukhus eller å s°innessjukavdelning vid fångvården, skall enligt 47 § 1 mom. första stycket tillsvidare där kvarbliva, om ej annat följer av särskilda i samma paragraf meddelade bestämmelser. Häktad, som icke enligt 1 mom. kvarhålles å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården men som genom utslag av domstol förklarats på grund av sin sinnesbeskaffenhet fri från ansvar samt enligt vederbörligt utlåtande är i behov av vård å sinnessjukhus, skall förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården (47 § 2 mom.). Har genom lagakraftägande utslag förklarats-, att någon, som enligt vad förut sagts förvaras å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, är på grund av sin sinnesbeskaffenhet från ansvar fri, skall han, om han är intagen å sinnessjukhus, anses vara för vård där intagen samt, om han förvaras å sinnessjukavdelning vid fångvården, för vård där förbliva, intill dess plats å något statens sinnessjukhus kan beredas honom (47 § 3 mom.). I senare fallet ankommer det på vederbörande fångvårdsmyndighet att hos medicinalstyrelsen göra framställning om den straffriförklarades intagande å sådant sinnessjukhus. Föreligger beträffande någon, som icke är häktad, sådant fall, som avses i 2 mom., åligger det vederbörande länsstyrelse att, om domstolens utslag vinner laga kraft, genast förordna om den straffriförklarades intagande å sinnessjukhus för vård. Intagning skall utan dröjsmål ske å det sinnessjukhus, som medicinalstyrelsen bestämmer. I 4 mom. av 47 § stadgas däremot, att om någon, angående vilken utlåtande infordrats jämlikt 46 §, blivit för undersökning intagen å sinnessjukhus eller å sinnessjukavdelning vid fångvården, han ej på grund av nämnda lagrum får där kvarhållas längre än till dess utlåtandet avgivits. - Vid lagens tillkomst synes meningen hava varit, att häktad, om vilkens dömande till tvångsarbete vore fråga, i allmänhet skulle återföras till häktet och, därest han icke ådömdes tvångsarbete, därefter överlämnas till vederbörande i det fattigvårdssamhälle, där han hade hemortsrätt, under det att icke häktad skulle äga sin fulla frihet. I förevarande sammanhang må slutligensomnämnas, att i fråga om intagning å sinnessjukhus för vård vissa bestämmelser om företrädesrätt finnas stadgade i sinnessjuklagen (11 för den, som på grund av sinnessjukdom är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv. Närmare föreskrifter därom återfinnas i 72 § stadgan den 19 september 1.929 angående sinnessjukvården ¿ fiket. I promemoria den 26 augusti 1940 till överståthållaren har t. f. kanslipolisintendenten J. H awor underställt denne spörsmålet om lämpligaste åtgärderna för förvaring av sådana för lösdriveri häktade personer, vilka på grund av sinnessjukdom förklarats vara i behov av vård å sinnessjukhus. - Det huvudsakliga innehållet i promemorian är återgivet å sid. 5 i propositionen, vartill utskottet hänvisar. Överstlåthállarämbetet har därefter i skrivelse den 30 augusti 1940 anfört, att, även om sinnessjuklagen icke gåve något direkt stöd för det i Stockholm