6 Första Zagutskottets utlåtande Nr 17. "Sedan utlåtande i därför föreskriven ordning avgivits rörande lösdrivare, som jämlikt 46 § sinnessjuklagen varit hänvisad till sinnesundersökning, får den undersökte, även om utlåtandet innehåller, att behov av vård å sinnessjukhus föreligger, enligt nuvarande författningsbestämmelser icke med stöd av nyssnämnda paragraf kvarhållas å det sinnessjukhus eller den sinnessjukavdelning vid fångvården, där undersökningen ägt rum. Med hänsyn till de risker, som ett frigivande i avvaktan att plats å sinnessjukhus skall kunna beredas, ofta nog måste anses innebära, har i praxis i åtskilliga fall förfarits på det sätt, att undersökningsläkaren i god tid före det utlåtande skall avgivas satt sig i förbindelse med det sinnessjukhus, till vars område den undersökte hör, och ordnat så, att intagning kunnat ske omedelbart efter sinnesundersökningens avslutande. I andra fall har häktad lösdrivare återförts till häktet, där han fått kvarstanna, mången gång avsevärd tid, till dess sjukhusplats kunnat beredas honom. Med hänsyn till olämpligheten av att sinnessjuk lösdrivare sålunda kan få i häkte tillbringa den tid, under vilken han väntar på att bliva intagen å sinnessjukhus, har överståthållarämbetet föreslagit, att häktad lösdrivare, som förklarats vara i behov av vård å sinnessjukhus, skall beredas samma företrädesrätt vid intagning, vilken tillkommer sådan sinnessjuk, som är farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv. Detta förslag har emellertid avstyrkts av medicinalstyrelsen, fångvårdsstyrelsen och strafflagberedningen, därvid framhållits, bland annat, att de sinnessjuka lösdrivarna i fråga om farlighet som regel icke kunna anses jämställda med dem, som äro farliga för eget eller annans liv, ävensom att en förtursrätt av angivet slag skulle minska sinnessjukhusens möjligheter att mottaga nyinsjuknade fall, beträffande vilka större utsikter till gynnsamt behandlingsresultat förelåge. Fångvårdsstyrelsen och strafflagberedningen hava i stället föreslagit. att häktad lösdrivare, som befinnes vara i behov av vård å sinnessjukhus, i likhet med häktad brottsling tills vidare, i avvaktan å vårdplats, skall kvarstanna å den sinnessjukavdelning, där han varit intagen för undersökning. De olägenheter, som den i 47 § 4 mom. sinnessjuklagen föreskrivna ordningen föranleder, synas mig vara sådana, att åtgärder för ändring av nämnda lagrum böra vidtagas utan avvaktan å den reglering av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet, om vilken strafflagberedningen i förevarande sammanhang talat. En reglering av hithörande spörsmål synes emellertid icke kunna inskränkas till att omfatta allenast det fall, då fråga är om häktad lösdrivare, utan torde böra omfatta även det fall, då icke häktad lösdrivares sinnesbeskaffenhet blivit undersökt å sinnessjukhus och han befunnits vara i behov av vård. I Beträffande lösdrivare synas i princip samma regler böra gälla som de, vilka enligt 1-3 mom. i 47 § skola tillämpas i fråga om för brott tilltalad. Föreskrift härom torde böra intagas i 4 mom., därvid det dock i tydlighetens intresse synes böra utsägasf, att vad i-1-3 mom. stadgas om domstol i stället skall gälla myndighet, vilken äger ålägga tvångsarbete, och att vad i samma moment sägsom den, som förklaras på grund av sin sinnesbeskaffenhet från ansvar fri,
