Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/158

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
28
Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

uppmärksammat, att i 20 kap. 6 § under beteckningen egenmäktigt förfarande sammanförts ej blott självtäkt och liknande fall, som för närvarande anses straffbara enligt 10 kap. 20 § strafflagen, utan även andra besittningsrubbningar, framför allt det nu i 22 kap. 12 § andra stycket strafflagen reglerade fallet att någon olovligen tager och brukar vad annan tillhör. Under förslagets 20 kap. 6 § falla sålunda både så allvarliga brott som de s. k. billånen och rena självtäktsfall. Utskottet föreslår, att sådana fall, vari någon olovligen rubbar annans besittning för att själv taga sig rätt, utbrytas ur 6 § och behandlas i en ny 7 § under beteckningen självtäkt med böter eller fängelse som straffsats. Såsom självtäkt böra enligt detta förslag icke bedömas alla fall, som nu anses straffbara enligt 10 kap. 20 § strafflagen, exempelvis icke det där nämnda fallet att en borgenär egenmäktigt pantar något till sig. Det är icke nog att gärningsmannen har en viss rätt, exempelvis borgenärs rätt till betalning eller ägares rätt till pantsatt sak, utan han måste ha varit berättigad att få just den besittning, som han egenmäktigt tagit sig. I fråga om 6 § föreslår utskottet, att uttrycket "för att själv taga sig rätt eller eljest olovligen tillgriper sak" utbytes mot "olovligen tager och brukar eller eljest tillgriper något". Härigenom vinnes ej blott anslutning till den nya sjunde paragrafen utan även ett uttryckligt framhållande av det viktiga hithörande fallet olovligt brukande. I övrigt föreslår utskottet i 6 § – förutom den vid 1 § berörda jämkningen beträffande ordet "sak" – att undantaget för fall "som förut i detta kapitel är sagt" utsträckes till fall "som särskilt i detta kapitel omförmäles", sålunda omfattande även den nya sjunde paragrafen. Som konsekvens av att en ny 7 § införes föreslår utskottet omnumrering av de efterföljande paragraferna i kapitlet, på grund varav hänvisningen i kapitlets paragraf om försök får jämkas, hänvisningen i 19 kap. 21 § ändras att avse 20 kap. 11 § i stället för 20 kap. 10 § samt hänvisningarna i 21 kap. 11 § och 22 kap. 10 § ändras att avse 20 kap. 12 § i stället för 20 kap. 11 §.

Vad angår den i motionerna behandlade frågan om åverkansbrotten får utskottet anföra följande. Dessa brott regleras nu i strafflagens 24 kap., vilket bland annat innebär att olovligt tillgrepp av vissa uppräknade naturprodukter straffas som åverkan, varemot tagande av andra naturprodukter är straffritt. Härifrån göres dock i 20 kap. 2 § av gällande strafflag det undantaget, att tillgrepp av de viktigaste skogsprodukterna blir stöld, om värdet går över trettio kronor. Enligt propositionen skulle 24 kap. till största delen upphävas och ersättas med en allmän regel i förslagets 20 kap. 7 §, att vad i 20 kap. är stadgat angående tillgrepp jämväl skall gälla där någon från fastighet olovligen avskiljer och tager något som hör till denna. Att den allmänna rätten för var och en att även å annans skog eller mark taga vissa naturprodukter, t. ex. skogsbär, icke inskränkes härigenom skulle enligt propositionen fastslås genom en övergångsbestämmelse (punkt 3) av innehåll att genom nya lagen ej göres ändring i vad hittills gällt om rätt till vad som finnes å skog eller mark. Motionärerna ha hemställt om bibehållande av den hittillsvarande gränsen mellan tjuvnadsbrott och åverkan.

Med hänsyn till att åverkansbrotten förete beröringspunkter ej blott med tjuvnad utan även med skadegörelse, vilket brott ännu icke behandlats av