Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
29
Första lagutskottets utlåtande Nr 18.

straffrättskommittén, anser utskottet tillräcklig anledning icke föreligga att redan nu taga slutlig ställning till frågan huru åverkansbrotten i en reviderad strafflag skola behandlas. Det synes lämpligare att straffrättskommittén, som vid sitt fortsatta arbete har att behandla skadegörelse, i samband därmed upptager strafflagens 24 kap. till förnyat övervägande. Tillfälle erbjuder sig därvid att beakta den utredning om jordägares rätt som kan förväntas från lagberedningen vid dess arbete på en revision av jordabalken. På grund härav förordar utskottet, att de nuvarande reglerna om åverkan tills vidare bibehållas oförändrade. I enlighet härmed föreslår utskottet, att i stället för propositionens 20 kap. 7 § insättes en ny 8 § ordagrant likalydande med 20 kap. 2 § i gällande strafflag; i anslutning härtill bör ur det nu föreliggande förslaget till ändring av strafflagen uteslutas dels vad ingressen innehåller om upphävande av 24 kap. 1–10 §§, dels förslagets 22 kap. 4 § andra stycket och 7 § andra punkten, som ersätta vissa stadganden i nuvarande 24 kap., dels ock övergångsbestämmelsernas tredje punkt.

I propositionens 21–23 kap. föreslår utskottet inga andra ändringar än de förut berörda. Att det straffbara området genom propositionen utsträckes till nya former av oredlig förvärvsverksamhet är enligt utskottets mening i full överensstämmelse med utvecklingens krav. Särskilt ser utskottet med tillfredsställelse att propositionen innefattar en effektivare lagstiftning mot ocker. I sistnämnda hänseende föreslår utskottet en ytterligare åtgärd, nämligen såsom förut nämnts att försök till ocker straffbelägges. Detta sker genom att i propositionens 21 kap. 8 § införes en hänvisning till 5 § i samma kapitel. Utskottet gillar den i propositionen upptagna nya utformningen av brottet förskingring, innebärande bland annat, att till förskingring räknas sådan penningförskingring, som nu anses vara trolöshet mot huvudman, men däremot icke förfogande över vad som köpts på avbetalning i strid med äganderättsförbehåll för säljaren. Enligt vad utskottet inhämtat har i anslutning härtill inom justitiedepartementet verkställts utredning angående möjligheten för redovisningsskyldig att med sakrättslig verkan avskilja redovisningsmedel som han mottagit. Utskottet, som icke ansett sig böra såsom ett villkor för tillstyrkande av den nya konstruktionen av begreppet penningförskingring uppställa, att en lagstiftning av ifrågavarande art kommer till stånd och träder i kraft samtidigt med de nya strafflagsbestämmelserna, vill dock understryka önskvärdheten av att så sker. Beträffande stadgandet i 22 kap. 5 § om trolöshet mot huvudman vill utskottet erinra, att för straffbarhet erfordras åtminstone eventuellt uppsåt att skada huvudmannen, och att sålunda ett verkligt missbruk av den förtroendeställning gärningsmannen intager måste föreligga.

Strafflagens 24 kap. skall, såsom av det ovan sagda framgår, enligt utskottets förslag tills vidare bibehållas i huvudsak sådant det är i gällande rätt. Beträffande olovligt fiske tillstyrker utskottet emellertid de i propositionen upptagna, av särskilda önskemål från fiskarbefolkningens sida föranledda förändringarna, att fängelse i högst sex månader kan ådömas vid synnerligen försvårande omständigheter samt att brottet blir angivelsebrott. Då 1–10 §§ i nuvarande 24 kap. enligt utskottets förslag bibehållas, föreslår