6 Första lagutskottets utlåtande Nr 3. Beträffande de skäl. som ligga till grund för det framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen. Genom proposition nr 183 till 1940 års lagtima riksdag framlades förslag till lag med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m. Sedan propositionen bifallits av riksdagen, utfärdades lag i ämnet den 26 april 1940 (nr 272). Denna lagstiftning, vilken var tidsbegränsad, har genom lag den 21 februari 1941 (nr 76) erhållit förlängd giltighet och gäller nu till utgången av juni 1942. Då en motsvarande lagstiftning uppenbarligen var erforderlig beträffande förvaltningsdomstolarnas och förvaltningsmyndigheternas verksamhet, tillkallades, efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 19 april 1940, särskilda sakkunniga för att verkställa utredning och utarbeta förslag i ämnet. De sakkunniga avgåvo den 14 augusti 1940 betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. (statens offentl. utredn. 1940: 23). Förslaget framlades för 1940 års urtima riksdag (proposition nr 30). Sedan riksdagen (skrivelse nr 49) på hemställan av tredje särskilda utskottet (utlåtande nr 10) bifallit propositionen, utfärdades den 1 november 1940 lag i ämnet (nr 923), vilken lag gäller till och med den 31 mars 1942. Denna lag äger enligt 1 § ej tillämpning beträffande bland annat riksdagen eller allmänna kyrkomötet eller de kyrkliga myndigheterna och deras verksamhet, i den mån för bestämmelse därom erfordras samtycke av allmänt kyrkomöte. De sakkunniga framhöllo i sitt betänkande, att en utredning rörande de särskilda bestämmelser, som kunde bliva erforderliga i fråga om riksdagen och allmänna kyrkomötet, fölle utanför deras uppdrag. Såsom skäl för den nyss angivna begränsningen i fråga om vissa kyrkliga myndigheter anfördes, att möjligheten att genomföra de föreslagna bestämmelserna icke borde bero av den tid, då allmänt kyrkomöte kunde komma att hållas. Då beträffande kyrkliga myndigheter och deras verksamhet undantag gjorts endast i den mån för bestämmelse därom erfordras samtycke av allmänt kyrkomöte, följer härav, såsom de sakkunniga framhållit, att lagen blir tillämplig exempelvis i fråga om den verksamhet, som ankommer på prästerliga tjänstemän enligt mantalsskrivningsförordningen. Även den kyrkliga kommunala förvaltningen faller under lagens bestämmelser. Däremot kunna icke ändringar i fråga om domkapitlens organisation genomföras med stöd av lagen. Enligt de sakkunnigas mening torde detsamma gälla även vad angår stiftsnämnd och boställsnämnd, rörande vilka myndigheter bestämmelser meddelats genom författning, som tillkommit med kyrkomötets samtycke. För .det huvudsakliga innehållet i den nu gällande lagen lämnas å sid. 9-1,2 1 propositionen en redogörelse. vartill utskottet hänvisar.
