Första lagutskottets utlåtande Nr 3. 7 l propositionen framhålles, att behov av i huvudsak motsvarande bestämmelser gör sig gällande även i fråga om de kyrkliga förvaltningsorgan, som för närvarande äro undantagna, exempelvis domkapitel. Till närmare belysning av vissa kyrkliga myndigheters arbetsuppgifter lämnas å sid. 12-14 i propositionen en kort redogörelse, till vilken utskottet hänvisar. Vid remiss till lagrådet den 3 oktober 1941 av nu förevarande lagförslag anförde föredragande departementschefen, statsrådet Westman, följande: "Lagen med särskilda bestämmelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m. m. torde, i överensstämmelse med vad som förutsatts vid lagens tillkomst, böra utsträckas till att avse även de kyrkliga myndigheter, som för närvarande icke omfattas av densamma. Det allmänna kyrkomötet torde emellertid, i likhet med riksdagen, fortfarande böra undantagas. Lagen bör omfatta domkapitlen även i deras egenskap av laga domstolar i vissa rättegångsmål. Den särskilda rättegångslagen, vilken tillkommit utan kyrkomötets medverkan, kan icke anses vara tillämplig å domkapitel. De särskilda bestämmelserna i förstnämnda lag torde i allt väsentligt vara ägnade att möjliggöra en tillfredsställande reglering av de spörsmål, som under utomordentliga förhållanden kunna uppstå med avseende å de kyrkliga myndigheterna och deras verksamhet. Några större ändringar i eller tillägg till lagen torde därför icke påkallas i anledning av den nu ifrågasatta utvidgningen. Stadgandena i 2 § bereda bland annat möjlighet att vid behov låta viss myndighet övertaga de arbetsuppgifter, som eljest ankomma på annan myndighet, samt att låta myndighet fatta beslut med mindre antal ledamöter än eljest är stadgat. Vad angår de kyrkliga förvaltningsorganen kan det, såsom framhölls under förarbetena till lagstiftningen, visa sig nödvändigt att låta domkapitel och stiftsnämnder övertaga de befogenheter som tillkomma annan sådan myndighet, som är urståndsatt att fungera. En centralisering av den kyrkliga förvaltningen i stiften kan även framstå såsom önskvärd. Det kan sålunda i vissa fall visa sig vara lämpligt att låta domkapitel ombesörja arbetsuppgifter, som ankomma på stiftsnämnd. Vidare kan det av förhållandena bliva påkallat att låta domkapitlets ordförande fatta beslut å domkapitlets vägnar i större omfattning än som för närvarande är medgivet. Kungl. Maj:t bör i fall av behov kunna ålägga präst att tjänstgöra i annan befattning än den han innehar. Även bestämmelserna i 3 § kunna vara av betydelse på det kyrkliga förvaltningsområdet. Kungl. Maj :t bör sålunda kunna förordna om skyldighet för ledamöter av domkapitel, stiftsnämnder och boställsnämnder att bestrida uppdraget utan hinder av att den tid, för vilken de utsetts, gått till ända. Bestämmelser om fatalietider finnas, såsom framhållits i den förut lämnade redogörelsen, i åtskilliga författningar av kyrkorättslig karaktär, t. ex. i 7 § lagen om domkapitel, 57 och 58 §§ ecklesiastika boställsordningen, 13 § lagen om kyrkofond samt 3-1 och 44 laflen om tillsättning av prästerliga tjänster. En förlängning av dessa och andra
