Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål[1] skall erhålla följande ändrade lydelse:
Den som, efter det besiktning enligt 5 § hållits och fordran på grund av skuldebrevet uppkommit, med vetskap härom uppsåtligen förstör eller i strid mot det i 12 § stadgade förbudet bortför eller utlämnar pantförskriven spannmål, straffes som i 22 kap. 4 § strafflagen sägs. Lag samma vare, där någon i uppsåt att skada upplåter panträtt i spannmål, vari honom veterligen panträtt redan åt annan upplåtits.
Om innehavaren av spannmål, som pantförskrivits i otröskat skick, efter verkställd tröskning upplägger spannmålen å fastigheten utan att iakttaga vad honom enligt 12 § andra stycket åligger eller lämnar medvetet oriktig uppgift i sådant meddelande till registerföraren eller panthavaren, som där sägs, straffes med dagsböter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.
Härigenom förordnas, att 15 § bokföringslagen den 31 maj 1929 skall
erhålla följande ändrade lydelse:
Om ansvar för åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt denna lag stadgas i strafflagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1943.
- ↑ Senaste lydelse, se 1926: 76.
