Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

8 Första lagutskottets utlåtande Nr fatalietider kan bliva erforderlig och bör kunna ske med stöd av 9 § i lagen. Även flertalet övriga bestämmelser i lagen kunna komma att få betydelse även i fråga om de kyrkliga organen. - Vissa mindre jämkningar i lagens bestämmelser torde emellertid i detta sammanhang kunna ifrågasättas. Enligt 6 § skall behandling av mål eller ärende, som angår part tillkommande rättighet eller förmån eller honom åliggande skyldighet, av myndighet förklaras skola anstå, om part är ur stånd att bevaka sin talan .eller eljest hinder möter för utredningen. Detta stadgande synes böra avse även det fall att fråga är om bestraffning. Då ordalydelsen kan giva anledning till tvekan rörande bestämmelsens räckvidd härutinnan, torde stadgandet böra förtydligas i detta avseende. Denna paragraf blir därefter otvetydigttillämplig ifråga om rättegång inför domkapitel samt vid exempelvis- sådant disciplinärtbestraffningsförfarande, som omförmäles i 10 § .utsökningslagen. Enligt 9 § första stycket äger Konungen förordna om förlängning av den tid, inom vilken besvär skola anföras eller annan åtgärd för fullföljande av talan mot myndighets beslut skall äga rum. Jämlikt förordningen den.29 juli 1812, som omnämntsi det föregående, föreligger skyldighet för part i vissa fall - vid äventyr av talans förlust - att hos domkapitlet .göra anmälan om tillämnade och fullföljda besvär. Med stöd av nämnda stadgande i lagen kan Kungl. Maj :t förordna om förlängning av den "tid inom vilken sådan anmälningsplikt skall fullgöras. Möjlighet synes emellertid böra finnas att helt befria från denna skyldighet, som under de förhållanden :som avses i lagen kan bliva betungande för den ändringssökande. Såsom nyss nämnts är den förenad med en så alIvarlig påföljd som talans förlust. I 9 § första stycket torde därför böra upptagas ett stadgande som möjliggör eftergivande av anmälningsskyldighet i detta och liknande fall, då så utan olägenhet synes kunna ske. I. anslutning härtill må framhållas, att tredje stycket i denna paragraf innebär ett längre gående ingripande i besvärsordningen. Enligt detta stadgande må besvärsinlaga ingivas till den myndighet, som har att pröva den fullföljda talan, utan hinderav föreskrift i lag eller författning, att besvären skola ingivas till annan myndighet. Vidare må anmärkas, att ildet betänkande (statens offentl. utredn. 1935:31), som låg till grund för 1936 års lagstiftning om domkapitlen, föreslogs att 1812 års förordning skulle upphävas, då den icke syntes vara av behovet påkallad." l betänkandet angående förevarande lagstiftning erinrades om att klagan över förvaltningsmyndighets beslut i vissa fall skall föras hos domstol. Såsom de sakkunniga anfört skall i sådant fall förlängning av fullföljdstider ske med stöd av 10 § särskilda rättegångslagen. Detta bör naturligen gälla även beträffande klagan över domkapitlets utslag i rättegångsmål. Den i nyssnämnda paragraf stadgade möjligheten att med posten insända besvär, vartill motsvarighet ej ansetts behöva upptagas i lagen angående stats- och kommunalmyndigheterna, är av praktisk betydelse beträffande överklagande av domkapitlets utslag angående ansvar. I förtydligande syfte och då tvekan kan råda, huruvida rättegångslagens bestämmelser äro tillämpliga