såsom ett egendomsbrott (utom när det gäller 'barnarov' av egna barn, vilket brott nu fått sitt särskilda, skärpta straffbud).
Efter förslagets antagande kommer vår strafflag närmast att likna ett stort hus under ombyggnad: somliga gamla partier stå ännu orörda kvar, andra äro helt kasserade och ersatta med nya, andra delar återigen ha förvandlats till ruiner i vilka inbyggts provisoriska skjul. Vad som var en i alla fall fullt användbar och ganska harmonisk slottsbyggnad, låt vara något ålderdomlig, har för obestämd tid framåt förvandlats till något som betänkligt liknar en grushög. Bilden är blott så till vida missvisande som väl sällan en ombyggnad för åratal framåt försätter ett hus i dylikt tillstånd.
Detta resultat har blivit en måhända ofrånkomlig följd av den vid första ögonkastet plausibla idén, att vår strafflag skall reformeras stycke för stycke genom successiva, partiella reformer – sedan nämligen det framstått som ett alltför vidlyftigt företag att få den reformerad i ett sammanhang, såsom har skett med rättegångsbalken. Jag skulle väl i och för sig ha kunnat finna mig i det angivna resultatet, såsom ett långt provisorium, och även smält diverse diskutabla detaljer, om jag verkligen känt mig övertygad om, att ur gruset omsider skulle resa sig en mycket bättre byggnad än den gamla. Men om man dessutom tycker sig finna, att själva planen och stilen för det påtänkta nybygget eller, för att lämna bilden, själva de ledande principerna i den blivande strafflagen icke äro tillfredsställande, då finns enligt min mening icke bärande skäl att gå med på och antaga det föreliggande förslaget, trots allt omsorgsfullt arbete och all beundransvärd skicklighet som därpå otvivelaktigt ha blivit nedlagda.
I följande punkter skall ett antal mera speciella anmärkningar framställas mot det föreliggande lagkomplexet.
1. Beträffande försöksbrotten.
Försök till brott straffas ju redan i gällande lag, nämligen vid ett fåtal grova brott. Sålunda straffas exempelvis vissa försök till utprångling av falska mynt, försök till mord av olika slag och en del försök till brott enl. 8 och 10 kap. strafflagen. I dessa fall har den straffbara handlingen stundom behandlats som ett fristående brott. I några fall har en redan f. n. straffbar handling erhållit en extra försvårande kvalifikation därigenom att gärningsmannens uppsåt tydligen varit inriktat på ett svårare brott. Sålunda straffas ju ofta vid mordförsök en i och för sig straffbar misshandel, som emellertid faller under en strängare bedömning därför att gärningsmannen haft uppsåt att begå mord. Givetvis inbegriper emellertid det anförda exemplet även sådana fall, där ingen misshandel eller annan fristående brottslig gärning förekommit. Genomgående kan dock med nu gällande lag upprätthållas det kravet vid de straffbara försöksbrotten, att en utpräglad begynnelsehandling .skall föreligga, som otvetydigt indicerar gärningsmannens avsikt att fullborda det ifrågavarande grova brottet. Fullbordandet antages vid dessa straffbara försök allenast ha hindrats av 'omständigheter som varit av gärningsmannens vilja oberoende'.
