4 Första lagutskottets utlåtande Nr 19. bud mot kyrkas upplåtande vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning. Då. ett uttalande om begränsning på denna speciel a punkt av pastors dispositionsrätt över kyrkan tillkommit av en särskild anledning, kan av denna lagbestämmelse icke dragas en annars kanske möjlig slutsats, att pastor skulle av de ovan nämnda kyrkliga hänsynen vara obunden i avseende å kyrkas upplåtande för andra ändamål än begravning. I l ett par av de till behandling föreliggande motionerna har, yrkats, att vid avfattande av detta förbud skulle sörjas för en ordning, enligt vilken frikyrkoförsamlingarnas medlemmar kunde, under beaktande av svenska kyrkans berättigade krav, beredas tillträde till svenska kyrkor för begravningshögtidligheter utan kyrklig jordfästning. Men det har för utskottet varit omöj igt att angiva tillfredsställande normer för ett samarbete av nu nämnda art. heller känner utskottet, huru ett eventuellt ordnande av denna fråga enligt de motionsvis framförda grunderna skulle från frikyrkohåll hava mottagits. För övrigt har utskottet fått den uppfattningen, att de frikyrkliga i allmänhet önska att för sina begravningsceremonier använda sina egna samlingslokaler. I detta sammanhang vill utskottet yttra sig om den av herr Wiberg väckta motionen nr 100. Då det icke gärna kan tillstyrkas att, såsom i motionen föreslås, på samma gäng antaga lagförslaget och begära en utredning angående de grundläggande principerna för lagen, utan att avvakta denna utrednings resultat, finner sig utskottet böra avstyrka bifall till denna motion. Vid avfattningen av tillägget till 8 § 2 mom. har utskottet ingalunda förbisett, att genom inträffande snöstorm eller andra särskilt hälsovådliga väderleksförhållanden e. d. vid enstaka tillfällen nödfall kan inträffa, som till förebyggande av fara för begravningsgästers liv och hälsa nödvändiggör, att de må kunna komma under tak. Det är en allmänt erkänd rättsregel, att vid verkligt nödfall annars gällande lagbud tillfälligtvis kunna sättas ur tillämpning. Detsamma gäller följaktligen utan särskilt lagstadgande även beträffande nu omhandlade förhållanden. Såsom i början av detta betänkande framhölls, gäller hela denna lagstiftning om jordfästning till ingen del förhållandet till medlemmar av främmande trossamfund eller främmande undersåtar. Huruvida t. ex. kyrkan må i gränstrakterna upplåtas för begravning enligt finsk, norsk eller dansk kyrklig ordning, lämn.as alltså. alldeles utanför denna lagstiftning. I detta avseende har vederbörande pastor samma möjligheter som hittills att tillgodose skäliga önskningar för begravning inom Sverige av till. svenska kyrkan icke hörande avlidna. Utskottet hemställde, att kyrkomötet, med förklarande, att kyrkomötet icke kunnat oförändrat antaga det framlagda lagförslaget, ville för sin del antaga förslaget, med tillägg i 8 2 mom. av orden "men må ej kyrka upplåtas". En reservant ansåg, att utskottet bort hemställa, att kyrkomötet ville med avslag å de i ärendet väckta motionerna godkänna det föreliggande av riksdagen antagna lagförslaget. En reservant ansåg, att 8 § 2 mom. bort erhålla följande lydelse: "Vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning skall klockringning, om det begäres, äga rum i vanlig ordning; men ej må för sådan begravningshögtid kyrkal upplåtas med mindre än att därvid svenska kyrkans ritual för jordfästning o jes." Kyrkomötet godkände kyrkolagutskottets förslag i förevarande del med 41 röster mot 17, som avgåvos för bifall till Kungl. Maj:ts förslag.
