Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/222

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

6 Första lagutskottets utlåtande Nr 19. tiv tolkning inbjuder icke den formulering, som använts i det remitterade förslaget. Vid ärendets behandling i riksdagen berördes frågan i flera motioner. I likalydande motioner (l:228 av herr Karl Andersson samt li: 353 av herr Lindmark) föreslogs, att stadgandet i 8 § 2 mom. "och må. vid sådan begravning kyrka upplåtas, när särskilda skäl därtill äro" skulle erhålla följande lydelse "men ej må vid sådan begravning kyrka upplåtas, med mindre särskilda skäl därtill äro". I en annan motion (li: 355 av herr Petersson i Lerbäcksbyn m. fl.) hemställdes, att 8 § 2 mom. skulle hava denna lydelse: "Vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning skall klockringning, om det begäres, äga rum i vanlig ordning, men må ej kyrka upplåtas" Första lagutskottet yttrade: l likhet med departementschefen finner utskottet sig icke kunna biträda den ståndpunkt, kyrkomötet intagit till spörsmålet om kyrkas upplåtande vid begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning. Utskottet anser alltså, att det av kyrkomötet antagna stadgandet om förbud mot kyrkas upplåtande ej bör inflyta i lagen. En lösning av spörsmålet i den riktning, Kungl. Maj :t föreslagit. synes däremot under föreliggande omständigheter vara att förorda. Vad angår själva avfattningen av den nya bestämmelsen i 8 § 2 mom., delar utskottet den av departementschefen uttalade farhågan för att en formulering av bestämmelsen på sätt lagrådet ifrågasatt skulle kunna i praktiken leda till en alltför snäv tillämpning. En formulering, ägnad att leda till en sådan utveckling, synes desto hellre böra undvikas, som det lärer vara ett allmänt önskemål, att en vidsynt och försonlig uppfattning av hithörande spörsmål alltmer må göra sig gällande. Ur denna synpunkt torde den lydelse, stadgandet erhållit i Kungl. Maj :ts förslag, vara att föredraga framför den av lagrådet förordade. Å andra sidan är det även enligt Kungl. Maj:ts förslag tydligt, att stadgandet har karaktär av en regel för undantagsfall. Reservationer mot utskottets beslut avgåvos 1) av herr Hederstierna, som, med instämmande av fem andra ledamöter, yttrade: r "Jag har ansett, att vad utskottet vid detta lagrum för egen del anfört bort hava följande lydelse: Sedan kyrkomötet samtyckt till ifrågavarande lagförslag utom i vad avser 8 å 2 mom., så lärer numera föreligga skiljaktigheter allenast i vad avser detta agrum. Kyrkomötet har ansett, att i momentet skulle intagas förbud att uppilåta kyrka för jordfästning, som icke förrättas i svenska kyrkans ordning. kyrkolagsutskottets utlåtande anföres emellertid, att utskottet ingalunda förbisett, att genom inträffande snöstorm eller andra särskilt hälsovådliga väderleksförhållanden eller dylikt vid enstaka tillfällen nödfall kan inträffa, som till förebyggande av fara för begravningsgästers liv och hälsa nödvändiggör, att de må kunna komma under tak. Det vore en allmänt erkänd rättsregel, att vid verkligt nödfall annars gällande lagbud tillfälligtvis kunde sättas ur tillämpning. Detsamma gällde följaktligen utan särskilt lagstadgande även beträffande nu omhandlade förhållanden. I propositionen föreslås nu ett stadgande, att vid begravning av ifrågavarande slag kyrka må upplåtas, när särskilda skäl därtill äro. Lagrådet åter har föreslagit den for