Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/226

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Utskottet. 10 Första lagutskottets utlåtande Nr 19. person tjänar. Jag önskar ingen ändring av bestämmelserna att vederbörande kyrkoherde skall pröva skälen för upplåtelse, och det lär icke föreligga några större svårigheter för honom att förvissa sig om att kyrkorummets helgd kommer att respekteras. De frikyrkliga samfundens begravningsakter ske enligt formulär, som nära ansluta sig till svenska kyrkans. Utom sång, bön och bibelläsninfl sker trefaldigt kastande av mull på kistan antingen under uttalande av orden: Av jord är du kommen etc. eller uttalande av det apostoliska ordet: Vad som bliver sått förgängligt, skall uppstå oförgängligt; vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad som bliver sått i svaghet, det uppstår i kraft. Några religiösa sammanslutningar i vårt land, t. ex. pingströrelsen, använda visserligen intet bestämt formulär, men ingen lär ifrågasätta, att deras begravningar skulle ske på mindre värdigt sätt. Det är enligt min mening oberättigat att under angivna förhållanden bibehålla den negativa bestämmelsen om "förbud" för kyrkas upplåtande för begravningar, som dock äro lagligen erkända och ske i värdiga och kristliga former. Det är bekant att icke så få präster, som gärna ville tillmötesgå de frikyrkliga och utan tvekan ställa kyrkorummet till förfogande, när andra rum icke utan olägenhet kunna anskaffas, känna sig tveksamma och besvärade inför lagens negativa formulering. Denna verkar dessutom som ett onödigt irritationsmoment i en tid, då samförstånd och samarbete mellan alla kristna mer än någonsin är önskvärt. Många av de slitningar och misstämningar, som förekommit, skulle kunnat undvikas, om riksdagen 1926 följt Kungl. Maj:t förslag och givit bestämmelsen om kyrkas upplåtande för begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning en positiv formulering. Genom 1926 års ändringar i lagen angående jordfästning frångicks den i vårt land tidigare gällande principen, att beträffande avliden medlem av svenska statskyrkan jordfästning enligt statskyrkans ordning vore obligatorisk, och medgavs att begravning utan sådan jordfästning, s. k. borgerlig begravning, finge äga rum. Beträffande ordningen för begravning utan jordfästningi svenska kyrkans ordning stadgades härvid i 8 § 2 mom. Iagen angående jordfästning, att kyrka ej får upplåtas med mindre särskilda skäl därtill äro. Det torde också vara uppenbart att ett undantagsstadgande är erforderligt för att förhindra att kyrka användes vid begravning, när därvid kan befaras förekomma något som strider mot förrättningens alIvar eller är oförenligt med kyrkorummets helgd. Emellertid synes lagens tillämpning giva vid handen, att den valda formuleringen av ifrågavarande bestämmelse föranlett skilda tolkningar samt vacklande praxis. Sålunda har i motionen berörts fall, då en frikyrklig begravning måst förrättas i snöstorm och stark kyla ute på kyrkogården, medan kyrkan strax bredvid stått uppvärmd och oanvänd. Enligt utskottets mening borde kyrka kunna upplåtas, såvida ej risk kan anses föreligga, att begravningen icke kommer att förrättas i tillräckligt värdiga former. En ändring av lagens avfattning synes med hänsyn härtill böra vidtagas. Huruvida den av, motionären föreslagna jämkningen är tillfyllest för att undanröja tvekan om lagens rätta tillämpning synes emellertid böra närmare utredas. Med hänsyn härtill och då en ändring i lagen kräver medverkan av allmänt kyrkomöte, vilket ej kan förutsättas skola sammankallas under innevarande år,