U l.¶koilet. 2 Första lagutskottets utlåtande Nr 21. Iförevarande motion avses det förhållandet, att ehuru skyldighet för den, som är fader till barn utom äktenskap, att ulgiva underhållsbidrag till barnet kan hava fastställts genom dom eller avtal, det kan visa sig svårt eller omöjligt att utfå de bestämda underhållsbidragen av fadern, i synnerhet i sådana fall då fadern ingått äktenskap med annan kvinna än barnets moder och barn födes i detta äktenskap. Utskottet vill till en början påpeka, att olägenheter av det slag, som motionären sålunda åsyftar, i icke obetydlig mån bliva undanröjda genom den gällande lagstiftningen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Enligt lagen i detta ämne av den 18 juni 1937 äger barn, vars fader enligt rättens beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att utgiva underhållsbidrag, att om bidraget icke erlägges å förfallodag erhålla förskott å bidraget av allmänna medel (bidragsförskott). Bidraget, som icke får överstiga vad fadern enligt dom eller avtal är skyldig utgiva, utgår med olika belopp alltefter ortsgrupp och med viss reduktion i förhållande till moderns årsinkomst. Utlämnat bidragsförskott må sedan av vederbörande barnavårdsnämnd återkrävas av fadern; rätten att återkräva bidragsförskott må emellertid eftergivas av barnavårdsnämnden, där den underhållsskyldige genom att återbetala förskottet eller någon del därav kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina eller eljest synnerliga skäl tala mot återkrävande av förskottet. I motionen har denna lagstiftning om förskottering av underhållsbidrag till barn icke berörts. I stället framför motionären förslag om andra åtgärder till tryggande av utomäktenskapligt barns möjlighet att utfå fastställt underhållsbidrag. Sålunda ifrågasätter motionären, att i ett fall som det ovan nämnda det tidigare utom äktenskap födda barnet skulle tillerkännas prioritetsrätt till underhållsbidrag av fadern och att vid oförmåga hos fadern att sörja för båda barnen det allmännas stöd skulle lämnas åt det inom äktenskap födda barnet. Det förefaller emellertid uppenbart att ur samhällets synpunkt intet skulle vinnas med en dylik ordning. Att av en fader, som försörjer sitt barn, uttvinga underhållsbidrag till ett annat hans barn på sådant sätt att i stället det förstnämnda barnet faller samhället till last, kan icke anses lämpligt. Motionären framför vidare tanken på att restriktioner med avseende å rätten att ingå äktenskap borde införas för man eller kvinna med utomäktenskapliga barn. Bestämmelser av dylik innebörd synas emellertid knappast kunna komma i fråga. Om sålunda de av motionären anvisade utvägarna icke kunna anses framkomliga, är det å andra sidan tydligt, att en förbättring av de utomäktenskapliga barnens möjligheter att utfå underhållsbidrag kan ske genom utbyggning av den ovannämnda lagstiftningen om bidragsförskott. I sådant hänseende må erinras, att Kungl. Maj:t den 17 oktober 1941 uppdragit åt socialvårdskommittén att verkställa en översyn av ifrågavarande lag. Det bör jämväl framhållas att önskemålet om utredning angående de utomäktenskapliga barnens rättsliga ställning genom riksdagsskrivelse förts fram till Kungl. Maj:t. I anledning av en väckt motion anhöll sålunda 1936 års riksdag, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig, förutsättningslös utred
