2 Första lagulskotlets utlåtande Nr 23. till riksdagen med förslag till ny giftermålsbalk m. m. en motion, l: 175, i vilken yrkades, att 5 kap. 15 § skulle utgå eller, om detta yrkande icke kunde bifallas, att paragrafen måtte omformas så, att den lämnade kvinnan frihet att vid äktenskapets avslutande bestämma, om hon skulle bära sitt eget eller mannens släktnamn. Såsom motivering anförde motionären bland annat följande: Den allmänna seden har visserligen blivit, att vid giftermål hustrun antager mannens namn. Men undantag förekomma. Och på den senaste tiden har i samband med de ökade möjligheter till självständig verksamhet, som öppnats för kvinnorna, ett nytt motiv- för deras rätt att behålla sitt eget släktnamn även som gifta tillkommit. De kunna, innan de ingå äktenskap, ha skapat sig en ställning, som betecknas av deras namn: som affärsidkare, läkare, Skådespelerskor, konstnärinnor, författarinnor o. s. v. Och då kan det för dem lätt medföra inte blott en del förvecklingar och obehag, utan även direkta förluster att nödgas byta namn. Måste ombyte till följd av omgifte ske mer än en gång, blir det desto olägligare. Den alternativa möjlighet, som regeringsförslaget anvisar: tillstånd att använda eget namn i förening med mannens, gör saken föga bättre. Dispensvägen är alltid otrevlig och besvärlig, och ett dubbelnamn - i och för sig ett litet oting - kan lika väl medföra oklarhet, missförstånd och misstag. - - - - Att behålla det namn man en gång fått bör vara vars och ens, varje kvinnas liksom varje mans, rättighet. Det har så varit hittills och bör så förbli. All sannolikhet talar för att med kvinnornas utsträckta självförsörjning, med deras allt allmännare utövning av självständig verksamhet den värdigheten skall komma att kännas för många av dem allt mera behövlig. I sitt i anledning av lagförslaget avgivna utlåtande (nr 27) anförde första lagutskottet beträffande ifrågavarande lagrum bland annat följande: Vad angår innehållet av bestämmelserna i denna paragraf, anser utskottet lika med lagberedningen, att den personliga gemenskap mellan makarna, som äktenskapet medför, bör erhålla sittuttryck däri, att bägge makarna hava samma släktnamn. Den önskan att behålla sitt flicknamn, som stundom gör sig gällande hos hustrun, synes vara vederbörligt tillgodosedd genom tillåtelsen för henne att efter anmälan bära sitt och mannens namn i förening. Beträffande det av motionären påpekade särskilda intresset hos de kvinnor, vilka före giftermålet skapat sig en ställning såsom exempelvis affärsidkare, läkare, konstnärinnor eller författarinnor, att fortfarande bära det namn oförändrat, under vilket de blivit kända, får utskottet påpeka, att förevarande paragraf endast stadgar om hustruns så att säga borgerliga namn och näppeligen hindrar henne att såsom konstnär eller författare fortfarande använda sitt flicknamn. - - - - i Utskottet kan därför icke tillstyrka bifall till någotdera av de i motionen gjorda yrkandena. I en vid utlåtandet fogad reservation av en ledamot yrkades, att paragrafen måtte erhålla följande lydelse: "Hustrun erhåller med vigseln mannens släktnamn; dock må hon bära sitt eget eller sitt eget och mannens i förening, om hon gör anmälan därom i den ordning Konungen bestämmer." Utskottets förslag segrade över reservationen, i första kammaren med 53 röster mot 51 och i andra kammaren med 88 röster mot 61.
