Första laguiskotlets utlåtande Nr 23. 3 l ett av professor Gösta Eberstein år 1921 avgivet betänkande med förslag till lagom släktnamn m. m. har föreslagits, att hustru skulle äga behålla det släktnamn, som tillkom henne före äktenskapet, om hon i utövning av yrke eller därmed jämförlig verksamhet gjort sig känd under namnet och gjorde ansökan därom på sätt i lagen om släktnamn stadgades. Frågan om kvinnans rätt till släktnamn har även behandlats av kvinnoarbetskommittén i dess år 1938 avgivna betänkande angående gift kvinnas förvärvsarbete m. m. (Statens offentliga utredningar 1938: 47). I betänkandet anföres bland annat följande: l firmalagen av år 1887 finnes en speciell bestämmelse, som missgynnar de gifta kvinnorna. - - - - För den händelse nämligen att firmabeteckningen innehåller hennes personnamn före giftermålet, kan en gift kvinna, om hon en tid upphört med firmans drivande, icke efter giftermålet återöppna den i samma namn utan måste använda makens familjenamn eller finna en helt ny beteckning. I dylika fall blir den i 1920 års äktenskapslag nyinförda bestämmelsen om att hustru skall antaga sin makes släktnamn till direkt ekonomisk skada. Då även i många andra fall - även om hustrun icke äger en inregistrerad firma - hennes eget familjenamn för henne utgör en tillgång, har en mot lagens mening stridande praxis uppstått, i det att hustrur i sådana fall ofta fortsätta att bära detta familjenamn. Det har ovan - - - omnämnts, att visst ekonomiskt avbräck vid drivande av egen rörelse kan vållas gifta kvinnor, vilka efter giftermålet önska återöppna förut i eget namn bedriven firma. Även utanför de kretsar, där dessa särskilda bestämmelser enligt firmalagen förbjuda gift kvinnas användande av sitt eget släktnamn, förefinnes ett önskemål, att behållandet av eget eller övertagandet av mannens släktnamn måtte göras öppet för makarnas fria val. De sakkunniga önska särskilt leda uppmärksamheten på att först i den nya äktenskapslagen av år 1920 formella hinder uppställdes för gifta kvinnor att använda sig av sitt familjenamn, vilket numera endast efter särskild anmälan får nyttjas i sammanbindning med mannens. Dittills hade frågan om hustruns namnbyte varit överlämnad till makarnas eget skön att avgöra, och längre tillbaka var det allmän sed, att hustrun bibehöll sitt familjenamn." Tillkomsten av denna nya bestämmelse i giftermålsbalken har väckt opposition från olika håll. - - - - Det synes de sakkunniga önskvärt, att det, med hänsyn till gift kvinnas behöriga bedrivande av förvärvsverksamhet, även skall finnas en möjlighet för henne att behålla sitt eget släktnamn. Inom de fria yrkena har visserligen en praxis i denna riktning utbildat sig, men det kan knappast vara förenligt med en rationell rättsordning, att en dylik praxis icke skall vara godkänd av lagen. Ännu mera hindrande har den ovan anförda bestämmelsen i firmalagen visat sig vara, eftersom med "tillnamn" numera icke kan avses före äktenskapet buret släktnamn. Då förekomsten av gifta kvinnors förvärvsverksamhet blir allt vanligare, torde lämpligheten av att under alla förhållanden upprätthålla kravet på makarnas namngemenskap böra göras till föremål för en allmän omprövning. De sakkunniga vilja därför framhålla önskvärdhelen av att äktenskapens namnrältsliga [örhållanden snarast upptagas till övervägande.
