Utskottet. 4 Första lagutskotlels utlåtande Nr 23. I de nu förevarande motionerna anföres bland annat följande: Genom kap. 5 § 15 nya giftermålsbalken stadgades, att hustrun med vigseln erhåller mannens släktnamn och endast efter särskild anmälan i den ordning Konungen bestämmer må bära sitt eget och mannens namn i förening. Härigenom berövades Sveriges kvinnor den rätt de ägt sedan äldsta tider att även efter giftermål bruka sitt eget släktnamn. Stadgandet, vilket återfinnes i det vid 1920 års riksdag framlagda regeringsförslaget till ny giftermålsbalk, möttes med motstånd såväl i riksdagen som från kvinnohåll. - - - De skäl, som förefunnos år 1920 mot bestämmelsen i kap. 5 § 15, äro i dag mångdubbelt starkare. En rnera omfattande yrkesutbildning har medfört, att det blivit allt vanligare, att kvinnorna behålla sitt yrkesarbete efter giftermål. För många yrkeskvinnor, vilka såsom ogifta skaffat sig en goodwill i sitt namn, är det av stor ekonomisk betydelse att såsom gifta få behålla detta namn. Att använda dubbelnamn är tungt och besvärligt och har visat sig ofta leda till oklarhet och missförstånd. För attundgå detta ha vissa yrkeskvinnor åsidosatt lagens bestämmelse och använda sitt flicknamn utan tillägg av mannens. Härigenom uppstå dock ofta komplikationer, enär de i officiella handlingar och dylikt angivas med ett annat namn än det varunder de hava sin verksamhet. En förändring av ifrågavarande regel bör gå ut på valfrihet för hustrun att behålla sitt eget släktnamn, antaga mannens namn eller bära båda namnen i förening. Några praktiska svårigheter ur identifierings- och registreringssynpunkt synas icke kunna uppstå ur en sådan ordning. I stället för att såsom nu är brukligt vid kyrkobokföring och liknande för hustrun skriva "född N. N." bör anmärkningen "gift med N. N." lika väl kunna användas. I en till utskottet den 25 februari 1942 inkommen skrift hava Fredrika BremerFörbundet, Svenska Kvinnoföreningars Samarbetskommitté, Svenska Kvinnornas Nationalförbund, Sveriges Husmodersföreningars Riksförbund och Yrkeskvinnors Riksförbund förklarat, att de ansluta sig till de i förevarande motioner framlagda synpunkterna, samt åberopat en vid skriften fogad namnlista, som uppgives upptaga namnen å ett antal gifta kvinnor ur skilda yrkesgrupper, som uttalat sin anslutning till motionerna. Såsom i motionerna framhålles, har under ett tidigare skede av vår rättsutveckling varit vanligt, att hustrun efter giftermålet behöll sitt släktnamn såsom ogifti oförändrad form. En senare utveckling av släktnamnsinstitutionen har emellertid bland annat tagit siguttryck i det för makarna gemensamma släktnamnet såsom ett av de yttre tecknen på familjens enhet. Den genom nya giftermålsbalken lagfästa ordningen beträffande makars släktnamn innebär, att hustrun med vigseln erhåller mannens släktnamn men att hon efter anmälan äger använda sitt gamla släktnamn och mannens släktnamn i förening. Såsom av utskottets redogörelse framgår, voro vid lagbestämmelsens tillkomst år 1920 meningarna om dess lämplighet, delade, och som skäl mot bestämmelsens införande framhölls särskilt att det för hustru, som före giftermålet skapat sig en ställning såsom t. ex. affärsidkare eller konstnärinna, kunde medföra alIvarliga olägenheter, att hon icke finge behålla sitt gamla släktnamn i oförändrad form. Des
