4 Första lagutskottets utlåtande Nr 4. "Föreskrift om att kungörande skall ske i kyrka finnes i ett stor antal författningar som beröra vitt skilda områden, såväl världsliga som kyrkliga. Enligt 1894 års lag skall uppläsande i kyrkan dessutom äga rum, när Kungl. Maj:t eller länsstyrelse särskilt förordnar därom. På grund av Kungl. Maj:ts beslut uppläsas alltjämt rubrik och datum till vissa författningar som införts i Svensk författningssamling och någon gång författningarna i deras helhet. F örordnande om att länskungörelser skola uppläsas i kyrkan meddelas av de flesta länsstyrelser i ganska betydande omfattning. Det behöver icke närmare utvecklas, att uppläsandet i kyrkorna av allmänna tillkännagivanden är en för nutida förhållanden föga ändamålsenlig publiceringsmetod. Beträffande de världsliga kungörelserna torde kunna påstås, att uppläsningen har ytterst ringa praktiskt värde. Den sker efter gudstjänstens slut och vanligen under det att allmänheten lämnar kyrkan eller därefter. En anmärkning, som också bör tagas i betraktande, är att åtskilliga världsliga kungörelser med hänsyn till innehållet äro föga lämpade för uppläsning i samband med gudstjänst. De nämnda förhållandena ha också lett till att kungörelseläsandet under senare tid efter hand inskränkts. Särskilt gäller detta sådana författningar som införas i Svensk författningssamling. I en del författningar har vidare kungörande i kyrkan utbytts mot andra former. Även i nyare författningar har dock i stor utsträckning kungörandet i kyrka bibehållits. Det förtjänar emellertid framhållas, att då det gäller publicering av innehållet i kristidsförfattningar, andra metoder kommit till användning. Sålunda har radion tagits i anspråk härför och redogörelser för författningarna införas i tidningarna såsom annonser. Det är tydligen en angelägenhet av ej ringa praktisk betydelse, att uppläsandet i kyrkan av tillkännagivanden som icke äro av kyrklig natur ersättes med andra och mera effektiva former för bekantgörandet av deras innehåll. Vid valet mellan olika sätt för kungörandet bör eftersträvas att vinna likformighet inom likartade rättsområden. Vissa typer böra utfinnas, vilka kunna användas för ett större antal fall. Vid sidan av en viss åtgärd, som skall vara den huvudsakliga, böra liksom för närvarande en del hjälpåtgärder kunna föreskrivas, allt efter vad som i olika fall finnes påkallat. Att finna en grund som ger en ur alla synpunkter fullt tillfredsställande indelning av de fall vilka böra hänföras till ena eller andra gruppen är förenat med svårigheter. Vägledande bör emellertid till en början vara meddelandets art. Författningar som införas i Svensk författningssamling böra, när de innehålla särskilt betydelsefulla nyheter, snabbt bringas till allmänhetens kännedom i lättfattlig form. Kungörande i radio är ett sätt att snabbt nå alla delar av riket. Författningars intagande i författningssamlingen torde alltjämt böra vara det konstitutiva. Bestämmelser torde böra meddelas rörande den omfattning vari andra meddelanden, som äro av intresse icke blott för en begränsad del av riket, böra införas i Post- och inrikes tidningar. Beträffande
