Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1942 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om preskription av rätt till medel som innestå
hos offentlig myndighet.
Genom en den 6 februari 1942 dagtecknad, till lagutskott hänvisad
proposition, nr 37, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag
till
Lag
om preskription av rätt till medel som innestå hos offentlig myndighet.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
Hava medel, i annat fall än som av.ses i lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, enligt lag eller författning inbetalts till offentlig myndighet för att utgivas till den som finnes berättigad därtill, och äro medlen, då tjugu år förflutit från inbetalningen, fortfarande innestående, utan att rätten att utbekomma dem är beroende av framtida händelse, äge den som inbetalt medlen lyfta beloppet jämte upplupen ränta, om anledning ej finnes till antagande att fråga om rätt till medlen är beroende på prövning och han anmäler sig inom natt och år. Vad nu sagts om den som inbetalt medel till offentlig myndighet skall, där medel uttagits genom exekutiv förrättning, gälla den, hos vilken förrättningen ägt rum.
Den, som vill lyfta nedsatt fullföljdsavgift, vare pliktig att anmäla sig inom tjuguett år från det nedsättningen skett.
2 §.
Göres ej anmälan, som i 1 § sägs, tillfalla medlen kronan.
3 §.
Har i lag meddelats bestämmelse, som avviker från vad ovan stadgas, skall
den lända till efterrättelse.