6 Första lagutskottets utlåtande Nr 36. mötets förmenande borde komma i betraktande vid utförandet av den i utsikt ställda utredningen. Inledningsvis framhöll därvid kyrkomötet, att sambandet mellan de lokala kyrkliga avlöningstillgångarna och de kyrkliga primärkommunerna fortfarande borde uppehållas. I anslutning härtill borde vederbörande kommuner själva, därest så visade sig möjligt, efter medgivande av domkapitlet ombesörja inköp av ny jord. I de fall beloppen av försäljningsmedel från varje pastorat vore för små, för att för dem skulle kunna inköpas jord för det särskilda pastoratet, borde försäljningsmedlen sammanföras till stiftsfonder och domkapitlet leda eller omhänderhava denna medelsplacering. Därmed tog kyrkomötet avstånd från bildandet av en hela landet omfattande försäljningsmedelsfond, vilket ifrågasätts i den ena motionen. 1927 års prästlöneregleringssakkunniga. De sakkunniga, som år 1927 tillsattes för utredning av frågan rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen och förvaltningen av prästlönejorden, hade även att behandla frågan om ytterligare utvidgning av möjligheterna till försäljning av kyrklig jord och i samband därmed spörsmålet om köpeskillingsmedlens placering på ett eller annat sätt i värdebeständig valuta. I sitt år 1929 avgivna betänkande (statens offentliga utredningar 1929:39) framlade nämnda sakkunniga, utom bland annat förslag till en centraliserad förvaltning av prästlönejorden och till försäljning av jorden i större utsträckning än dittills skett, jämväl förslag till placering av försäljningsmedel från prästlöneboställeni skogsfastigheter. Enligt förslaget skulle för sådant ändamål dylika försäljningsmedel och lokalt förvaltade prästlönefonder ingå till en särskilt bildad, för riket gemensam fond, benämnd prästlönejordsfonden. För fondens medel, skulle skogsfastigheter inköpas. Fastighetsförvärven skulle ske i fondens namn och fonden för möjliggörande härav givas ställningen såsom särskilt bildat rättssubjekt. 1931 års prästlöneregleringssakkunniga. Nyssberörda, av 1927 års sakkunniga behandlade frågor gjordes till föremål för ytterligare utredning genom år 193-1 tillkallade sakkunniga, vilka i sitt betänkande med förslag till prästlönelag m. m. (statens offentliga utredningar 1931: 25) förklarade sig icke kunna biträda det i 1929 års betänkande framställda förslaget om placering av fonder i värdebeständig valuta, enär nämnda förslag icke kunde förenas med den av 1931 års sakkunniga föreslagna decentralisera"de förvaltningen av prästlönetillgängarna. Enligt de fsakkunnigas mening borde det överlämnas åt pastoraten, vilka föreslagits skola omhänderhava förvaltningen av prästlönejorden, att taga initiativ till placering av nu angivet slag.
