Första lagutskottets utlåtande N 1* 36. 9 bereda pastorat, vilka vart för sig äga smärre fonder, möjlighet att i smidiga former och under stiftsnämndens medverkan och tillsyn sammanföra dessa fonder för att söka ett gemensamt värdebeständigt placeringsobjekt för dem. Det kan förväntas, att stiftsnämnderna, som hittills varit upptagna av boställsordningens förvaltningsmässiga genomförande, komma att stimulera pastoraten i denna riktning. I synnerhet då inom något pastorat större fondbildningar eljest skulle uppstå, synes det böra tillkomma stiftsnämnderna att göra sitt inflytande enligt 1 § fstiftsnämndsinstruktionen gällande för medlens användande på sätt som ovan sagts. Kyrkomötet biföll vad utskottet hemställt. Första lagutskottet vid 1939 års lagtima riksdag. Vid 1939 års lagtima riksdag uttalade första lagutskottet (betänkande nr 30) vid behandling av motioner rörande storleken av procentsatsen i 7 § andra stycket kyrkofondslagen önskvärdheten av att den av 1932 års riksdag begärda utredningen angående placering av prästlönefonder i fast egendom eller annan värdebeständig valuta-"snarast möjligt fullföljdes. - Den 3 juli 1940 avgav kammarkollegiet den anbefallda utredningen och framlade därvid förslag till huvudgrunder för en lösning av den föreliggande frågan. Sedan Kungl. Maj :t den 17 januari 1941 bemyndigat chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att inom departementet biträda med ytterligare utredning och avgiva förslag angående placering av prästlönefonder i fast egendom, företrädesvis skogsegendom, eller annan värdebeständig valuta, har åt kammarrådet H. Skoglund uppdragits att såsom sakkunnig verkställa ifrågavarande utredning. I anledning härav har Skoglund med skrivelse den 23 april 1941 avgivit utredning och förslag i ämnet. Över den sakkunniges förslag hava yttranden avgivits av samtliga stiftsnämnder och rlomkapitel ävensom av domänstyrelsen, statskontmet och kammarkollegiet. Av dessa yttranden framgår att stiftsnämnderna och domkapitlen i allmänhet livligt tillstyrkt den sakkunniges förslag. Särskilt har framhållits, att förslaget anvisat en praktisk väg till frågans lösning. I den mån dessa myndigheter verkställt en jämförelse mellan detta förslag och kammarkollegiets förslag av år 1940, har den sakkunniges förslag tillerkänts ett bestämt företräde. Kammarkollegiet däremot har ansett den sakkunniges förslag icke vara lämpat att läggas till grund för en lagstiftning samt vidhållit sitt ovannämnda förslag. Statskontoret har ställt sig synnerligen tveksamt till tanken att utbyta prästlönefondernas nuvarande placeringssättmot investering i fastigheter; Beträffande den närmare innebörden av kainniarkollegiets och den sakkunniges förslag samt innehållet i de över sistnämnda förslag avgivna ytt
