12 l"ör.s-!ez lur/nutslml¿d.: tzzflåiantle Nr 36. valtning, även om pastoraten skulle hava en annan mening härom. Det torde dock kunna förutsättas, att när pastoraten upplysas om den verkliga innebörden av ett dylikt sammanförande av fonder för inköp av fastighet, pastoraten komma. att inse fördelarna av fondernas placering i fastigheter. I vilket fall som helst kan pastoratens inställning icke tillmiitas sådan betydelse, att ändamålet med den nu avsedda lagstiftningen härigenom skulle äventyras. Det torde här böra erinras om att sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet vid 1932 års riksdag vid behandling av denna fråga uppenbarligen anlagt liknande synpunkter. 1934 års kyrkomöte har emellertid givit uttryck åt en annan mening, men samtidigt betonat vikten av fondernas placering i en värdebeständigare valuta än penningar och värdepapper. Möjligen har kyrkomötet, som för övrigt ansett sig böra avvakta den av Kungl. Ilviaj :t anbefallda utredningen, vid det tillfället låtit sig bestämma av den förhoppningen, att stiftsnämnderna och pastoraten med stöd av gällande lagstiftning i tillräckligt stor omfattning skulle kunna genomföra lönefondernas placering i fast egendom. Av stiftsnämndernas yttranden framgår, att så icke blivit fallet. En reform är därför påkallad, men det torde böra förutsättas, att den föreslagna lagstiftningen tillämpas med varsamhet och att fondernas placering såvitt möjligt sker i samförstånd med pastoraten. Av dessa stiftsvis sammanförda fonder böra i främsta rummet inköpas större fastighetskomplex, huvudsakligen bestående av skogsegendomar. Vid inköp av dylik egendom bör tagas under övervägande, om icke eventuellt förefintligt jordbruk med tillräcklig stödskog kan frånsäljas egendomen. Rena jordbruksfastigheter böra i regel undvikas, enär förvaltningen av dylika ofta ställer sig kostsammare och dessutom är mera arbetskrävande och omständligare än förvaltningen av skogsegendomar. Något direkt hinder mot förvärv av jordbruksfastighet bör dock icke anses föreligga, helst som i vissa stift tillgången på skogsfastigheter är relativt begränsad. Inköp av bostadsfastigheter, industrifastigheter eller andra liknande fastigheter torde icke vara att tillråda. Såvitt gäller förvaltningen av dylika fastigheter torde stiftsnämnderna nämligen i regel icke besitta erforderlig sakkunskap och erfarenhet, något som däremot är fallet beträffande förvaltning av jordbruks- och, i synnerhet, skogsegendomar. Statskontoret har fäst uppmärksamheten därå, att lösgörandet av fonderade medel måste ske med största varsamhet, om kapitalförluster skola undvikas. En snabb övergång till det förordade systemet torde emellertid av praktiska skäl icke vara möjlig. Lämpliga egendomar torde nämligen icke vid vilken tidpunkt som helst utbjudas till salu. Det må ankomma på stiftsnämnderna att hava sin uppmärksamhet riktad på hithörande förhållanden och vidtaga erforderliga åtgärder, när tillfälle till lämpligt inköp visar sig. Då lönefonderna av pastoraten ej skola inlevereras, förrän de behöva disponeras för likviderande av verkställda fastighetsinköp, medför
