14 Första lagutskoticts utlåtande Nr 86. ställning är icke heller åsyftad. Kammarkollegiet har ytterligare framhållit, att förslaget skapar hinder för en omläggning av det prästerliga avlöningssystemet och för ändring av pastorats indelning och därmed sammanhängande omdisponerande av det gamla pastoratets avlöningstillgångar. Dessa farhågor synas icke böra tillmätas större betydelse. Det omfattande lagstiftningsarbete, som en omläggning av det prästerliga avlöningssystemet skulle medföra, skulle förvisso komma till rätta med dessa fastigheters inordnande under det nya systemet. kke heller lära vid indelningsändringar föreligga större praktiska hinder för fördelning av de för pastoraten lagfarna prästlönefastigheterna än beträffande andra av kommunerna ägda fastigheter. Stiftsnämnden i Växjö har ifrågasatt, huruvida icke hela den samlade avkastningen från stiftets samtliga prästlöneegendomar borde fördelas i proportion till av pastoraten investerat kapital i dessa egendomar. Onekligen tala vissa skäl för en sådan disposition av avkastningen, men med hänsyn till önskvärdheten att i så stor utsträckning som möjligt särskilja de olika pastoratens andelar i egendomarna synes den sakkunniges förslag även på denna punkt kunna godtagas. I övrigt föranleder förslaget ingen annan erinran, än att benämningen å stiftsfondens fastigheter, vilken den sakkunnige föreslagit till prästlöneegendom, bör ändras till det med inköpsmedlens ursprung och ändamål mera överensstämmande prästlönefondshemman. Enligt den sakkunniges förslag böra de ifrågavarande hemmanen inordnas i det förvaltningssystem, som gäller för gemensamma avlöningstillgångar för prästerskapet. Hemmanen skola sålunda förvaltas av stiftsnämnderna enligt de föreskrifter, som gälla för de allmänna kyrkohemmanen. Den kyrkliga försäljningslagen bör göras tillämplig ä dessa fastigheter. Det processuella representantskapet bör utövas av de myndigheter, som hava att föra talan för övrig ecklesiastik jord. Jag finner vad den sakkunnige sålunda föreslagit ändamålsenligt och har ej någon erinran att göra häremot." Sedan efter erinran av lagrådet Kungl. I\laj :ts dit remitterade lagförslag med avseende å tiden för ikraftträdandetiundergått viss ändring, begärde Kungl. Maj:t i skrivelse den 30 oktober 194.-1 kyrkomötets yttrande över lagförslagen. Kg/rkolagsutskottet anförde i sitt i ämnet avgivna betänkande: - Den ständigt ökade försäljningen av prästlönejorden, möjliggjord genom. tid efter annan genomförda lagstiftningar inom detta område, innebär att densamma, som utgör en av avlöningstillgångarna för prästerskapet, i allt större omfattning omvandlas i penningfonder. En överflyttning av betydande mått har sålunda skett och sker allt fortfarande av dessa avlöningstillgångar från en värdebeständig valuta till en mera osäker sådan. Utskottet finner detta ägnat att inge alIvarliga bekymmer. Med stor tillfredsställelse har nu utskottet tagit del av det föreliggande lagförslaget om sådan placering av lönefonder. Aven om erinringar kunna göras mot detsamma,
