Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/313

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Första lagutskottets utlåtande Nr 37. 3 fande särskilda boställsskogar inom Västerås, Härnösands och Luleå stift. Jämlikt härvid meddelade föreskrifter skall all utsyning av virke å ifrågavarande skog verkställas av stiftsjägmästaren eller i dennes ställe av annan hos stiftsnämnden anställd person med högre skoglig utbildning. Är för visst fall å boställsskog fråga om avverkning allenast i mindre omfattning av virke antingen för löneboställets husbehov eller för visst särskilt församlingsändamål och finner stiftsjägmästaren avverkningen därav icke hava betydelse för de med förordnandena om de svårföryngrade skogarna eller skyddsskogarna avsedda syften, äger dock stiftsjägmästaren överlämna åt vederbörande pastorats skogsbiträde att i vanlig ordning verkställa utsyningen för denna avverkning. I skrivelse till Kungl. Majct den 23 april 1941 har stiftsnämndenz Uppsala hemställt om vidtagande av åtgärder för en sådan ändring av 4.4 § ecklesiastik boställsordning, att åt stiftsnämnderna överlämnades att tillsätta skogsbiträdena hos pastoraten och bestämma deras avlöning, dock med skyldighet för stiftsnämnderna att i ärendet inhämta pastoratets yttrande. Stiftsnämnden har härvid framhållit bland annat följande: För en god skogsskötsel vid de ecklesiastika löneboställena vore det av största vikt, att de personer, som omhänderhade den omedelbara vården av dessa boställens skogar, vore väl skickade för sin uppgift. Detta vore så mycket betydelsefullare, som stiftens storlek och mängden av de uppgifter, vilka åvilade stiftsjägmästarna, samverkade till att dessa s. k. skogliga biträden ofta under längre tidsperioder måste bli hänvisade åt sig själva, utan möjlighet att erhålla råd och vägledning för sitt handlande och utan det stöd i sitt arbete som stiftsjägmästarens personliga ingripande kunde innebära. Det vore därför synnerligen angeläget, att till skogliga biträden utsåges personer med god uppfattning och erfarenhet i skogliga frågor samt med gott allmänomdöme och av självständig läggning. I annat fall kunde de ej fylla sin uppgift såsom omedelbara vårdare av de ofta stora värden boställsskogarna representerade. Ehuru formellt anställda hos pastoraten vore sålunda de skogliga biträdena realiter stiftsnämndernas yttersta redskap vid dessas strävanden att uppbygga och vidmakthålla en god hushållning och vård å boställsskogarna. De möjligheter stiftsnämnderna för närvarande ägde att utöva inflytande på tillsättandet av skogliga biträden i pastoraten vore ej överhövan stora. Enligt boställsordningen skulle visserligen valet av biträde vid skogsskötseln underställas stiftsnämnden, som sålunda alltid komme i- efterhand. För att ej riskera att få sitt beslut upphävt efter av pastorat anförda besvär, syntes en stiftsnämnd ej hava annat val än att godkänna varje av pastorat anställd person, som hade formell kompetens ifråga om utbildning (sta- tens eller därmed jämförbar ettårig skogsskola eller också högre skoglig utbildning), även om denne skulle vara ur reala synpunkter olämplig eller 1 varje fall klart underlägsen en annan medsökande. - - - En stor olägenhet hadevarit, att de skogliga biträdena i regel innehade sina befattningar vid sidan av annan verksamhet. Tjänstens ofta utpräglade karaktär av bisyssla medförde gärna, att därmed följande uppgifter finge stå tillbaka för sådana