Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/314

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 87. som hörde till vederbörandes huvudsakliga arbetsområde. En annan följd av befattningarnas tillfälliga karaktär vore, att de tenderade att beklädas av sådana personer, som ej kunnat skaffa sig någon fördelaktigare anställning. Av chefens för ecklesiastikdepartementet uttalande i proposition nr 225 till 1938 års riksdag (sid. 45) om förhållandena i Visby stift ville det synas, som om stiftsnämndernas prövning och avgörande av pastoratens val av skogligt biträde skulle innebära betryggande möjligheter att upprätthålla nödiga kompetensfordringar för dessa uppdrag. Stiftsnämnderna syntes hitintills ej ha vågat lita på att så skulle vara fallet, varför de, av skäl som förut anförts, hellre syntes ha godkänt en icke önskvärd, ehuru formellt kompetent person, fastän en lämpligare hade kunnat erhållas, än att riskera ett underkännande hos Kungl. Maj :t i en fråga av denna för stiftsnämn- dernas prestige och arbetsmöjligheter särskilt ömtåliga och alIvarliga art. Men även om stiftsnämnderna i detta avseende måhända ålagt sig en alltför stor återhållsamhet, kvarstode frågan, huru nämnderna skulle kunna åstadkomma de gruppvisa sammanslutningar av pastorat för utseende av gemensamt skogligt biträde som departementschefen - enligt stiftsnämndens uppfattning med rätta - förordat såsom ett verksamt medel för att få i allo kompetenta kandidater till dessa befattningar. Stiftsnämndernas befogenhet inskränkte sig nämligen under. alla förhållanden till att vägra godkänna valet av en påtagligt olämplig person, men några formella möjligheter att påverka personvalet i av stiftsnämnd önskad riktning funnes ej. De relaterade olägenheterna med den nuvarande ordningen kunde icke avlägsnas med mindre än att åt stiftsnämnderna anförtroddes att tillsätta skogliga biträden samt att bestämma dessas avlöning. Sistnämnda befogenhet borde ligga i samma hand som tillsättandet bland annat därför, att möjlighet eljest skulle finnas för ett pastorat att bestämma en så låg ersättning, att det av stiftsnämnden utsedda skogliga biträdet ej skulle vilja åtaga sig uppdraget. Då det i allmänhet vore kyrkofonden, som - i egenskap av garant för prästlönekostnaderna - i sista hand finge svara för utgiften ifråga, vore det också ett i vidsträckt mening allmänt intresse, att hushållningen med de ecklesiastika skogarna omhänderhades på ett sådant sätt, att dessa ej blott i nuet utan även i framtiden kunde lämna goda bidrag till det ändamål de tjänade. I betraktande härav syntes det väl motiverat, att en för dessa skogars uthålliga avkastning så väsentlig angelägenhet, som anställandet av deras vårdare utgjorde, lades i stiftsnämndernas händer. Den rätt att själv bestämma i dessa frågor, som nu tillkomme pasåoraten, borde sålunda begränsas till en lagstadgad rätt att yttra sig i ärenet. - - - l fråga om betydelsen för kyrkofonden av ändrade föreskrifter rörande skogsbiträdenas anställande har stiftsnämnden i Uppsala vidare anfört i huvudsak följande: Vid bestämmandet av den boställsavkastning, som funnes tillgänglig för präsblöneändamål, utginge man ej från den verkligen erhållna avkastningen utan från en för tio år i förväg, på sätt 10 § kyrkofondslagen föreskreve, uppskattad "normalavkastning". Det låge isådana uppskattningars natur, att. de måste göras med försiktighet. I särskild grad gällde detta beräkningen av skogens framtida avkastning, enär härvid obestämbara faktorer i stor utsträckning spelade in. Betecknande för skogsbruket vore, att man däri ej kunde skilja på kapital och avkastning, enär båda innefattades i det