8 Första lagutskottets utlåtande Nr 87. ägnat att främja rekryteringen å dessa biträdesbefattningar med för uppdraget lämpade personer. De från vissa håll framkomna farhågorna för att en reform av nu angiven innebörd skulle kunna förringa pastoratens intresse för skogsförvaltningen vid deras löneboställen förefalla mig icke befogade eller barande. Det synes mig alltså angeläget, att en reform i åsyftad riktning kommer till stånd. Sedan Kungl. Maj :t genom skrivelse samma dag begärt kyrkomötets yttrande i ärendet, anförde kyrkomötet i skrivelse den 25 november 1941 (nr 32) följande: Den föreliggande frågan bör, enligt kyrkomötets mening, bedömas företrädesvis ur synpunkten, att pastoraten erhålla kvalificerade biträden för vården av boställsskogarna, vilkas avkastning i de flesta fall har avsevärd betydelse för kyrkofondens förmåga att fylla sina förpliktelser. En förutsättning härför är, bland annat, att, i ett större antal fall än hittills förekommit, flera pastorat hava gemensamt biträde. Då frivillig samverkan mellan pastoraten för sådant ändamål synes vara svår att åstadkomma, torde ett .stärkande av stiftsnämndernas inflytande på biträdenas tillsättning vara nödvändigt för denna frågas lösande. Vad övriga pastorat .angår synes även för deras del behov föreligga av en dylik anordning. På lång sikt sett torde härigenom även pastoratens verkliga intressen bliva tillgodosedda. Emellertid önskar kyrkomötet framhålla vikten av att, vid en lagstiftning av nu ifrågakommen innebörd, pastoraten tillförsäkras att få giva -.sin mening tillkänna om vederbörande sökandes lämplighet för befattningen i fraga. På grund av vad kyrkomötet .sålunda anfört förklarade sig kyrkomötet, med angivna förbehåll, icke hava något att erinra mot vad departementschefen härutixman till statsrådsprotokollet uttalat. I förevarande proposition anför föredragande departementschefen, statsrådet Bagge, följande: "Då jag, på sätt framgår av mitt yttrande till statsrådsprotokollet för den 24 oktober 1941, fumnit mig böra förorda en reformerad ordning för anställandet av pastoratens skogsbiträden, har jag icke förbisett, att de i ärendet påtalade missförh"ållandena äga ett visst omedelbart samband med det insti- tut, normaluppskattningsinstitutet, varå det allmännas kontroll över pastoratsförvaltningen av löneboställena är fotad, och att dessa missförhållanden sålunda kunna sägas hava en vida allmännare grund än som omedelbart framginge av myndigheternas utlåtanden i ärendet. Den kritik, som - särskilt av stiftsnämnden i Lund - framförts mot förenämnda uppskattningsinstitut såsom den avsedda regulatorn för avgränsningen av kyrkofondens och de särskilda pastoratens ekonomiska intressen av bland annat den ecklesiastika skogsförvaltningen, lärer ej heller kunna lämnas obeaktad. Jag förutsätter också, att all tillbörlig uppmärksamhet kommer att ägnas åt denna fråga vid den allmänna utredning rörande de ecklesiastika löneboställenas räntabilitet m. m., som för närvarande genom särskild sakkunnig på
