Sida:Rd 1942 C 31 9 1 Första lagutskottets utlåtanden och memorial nr 1 61.djvu/319

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Föfrsta lagutskottets utlåtande Nr 37. 9 går. Tydligt är emellertid, att de förslag, vari berörda utredning kan komma att resultera, icke föregripas genom den begränsade reform, som här ifrågasättes. Jag anser fördenskull, att detta reformförslag nu bör fullföljas. Vad angår de ändringar i ecklesiastik boställsordning, som påkallas för genomförande av reformen i fråga, torde de erforderliga bestämmelserna om stärkandet av stiftsnämndens inflytande vid tillsättningen av de skogliga biträdesbefattningarna hos pastoraten lämpligen böra införas i 44 §. Förutom nödiga redaktionella ändringar i nämnda paragraf synes kompletteringen av densamma dock allenast behöva avse ett upptagande däri av vissa allmänt normerande stadganden, nämligen angående behörighet för stiftsnämnden att i förekommande fall föreskriva ett sammanförande av två eller flera pastorat till ett distrikt med gemensamt skogsbiträde samt beträffande själva anställriingsordningen och ordningen för bestämmandet av det arvode, som skogsbiträdet skall äga uppbära. Då det gäller den närmare regleringen av anställningsordningen torde böra tillses, att den kyrkligtkommunala karaktär, som dessa skogliga biträdesbefattningar för närvarande enligt den ecklesiastika boställsordningen äga, i princip bevaras. I sådant syfte - och för tillgodoseende jämväl av vad kyrkomötet i sin skrivelse uttalat - synas pastoraten böra bibehållas vid rätten att själva i första hand företaga val av skogsbiträde. I avseende å prövningen av dessa val torde emellertid åt stiftsnämnden böra inrymmas en vidgad befogenhet, motsvarande exempelvis den, som enligt gällande lag om polis- väsendet i riket av den 6 juni 1925 tillkommer länsstyrelse i fråga om borgerliga menigheters val av fjärdingsmän. Enligt sagda lag skall uppehållandet av fjärdingsmannaorganisationen alltjämt vara en kommunal angelägenhet och har fördenskull anställandet av fjärdingsman i första hand grundats på en valhandling av menigheten. Prövningen av den till fjärdingsman valdes lämplighet för derma befattning har emellertid överlämnats ät länsstyrelsen, som därjämte tillerkänts befogenheten att, därest kommunens val faller på olämplig person, själv utse den som skall vara fjärdingsman. Regeln har, för det fall att fjärdingsmannadistriktet består av blott en kommun, i polislagen fått den avfattningen, att den valde skall av länsstyrelsen förordnas till fjärdingsman, där icke särskilda skäl annat föranleda. Består distriktet av mer än en kommun och har kommunalförbund icke bildats, skolasamtliga till detsamma hörande kommuner var för sig företaga val av fjärdingsman. Enas därvid kommunerna om valet, gäller i fråga om länsstyrelsens befogenhet vad nyss sagts om val i fjärdingsmannadistrikt, som består av blott en kommun. För det fall åter, att kommunernas val falla å olika personer, skall - såsom lagbestämmelsen lyder - en av de av kommunerna valde av länsstyrelsen förordnas till fjärdingsman, där icke särskilda skäl annat föranleda. Den gällande ordningen för tillsättningen av fjärdingsman torde med fördel kunna på ytterligare en punkt tjäna till förebild vid regleringen av anställ