Första lagutskottets utlåtande N 1 37. 11 stiftsnämnden yttrande från vederbörande pastorats kyrkoråd (boställs- styrelse) dels beträffande omfattningen av de göromål i pastoratehs tjänst, som - utöver bestyret med virkesutsyningen å förekommande boställsskog - må befinnas böra uppdragas åt biträdet, dels ock beträffande beloppet av det arvode, som anses skäligen böra för uppdraget utgå. Efter det stxiftsinämnden i dessa frågor träffat avgörande, har vederbörande kyrkoråd (boställsstyrelse) att rörande den eller de personer, som hos pastoratet må hava anmält sig såsom sökande till befattningen, inhämta stiftsjägmästarens yttrande över deras lämplighet för uppdraget. Härefter förrättas av vederbörande pastorat val av skogsbiträck. Sedan pastoratet om valresultatet gjort anmälan till stiftsnämnden, utser nämnden, med den fria prövningsrätt härförut sagts, den person, som skall av pastoratet såsom skogsbiträ/de anställas. Utöver de huvudsakliga bestämmelserna av här angiven innebörd synes den nu föreslagna omläggningen påkalla jämväl visst tillägg till boställsordningens 58 §, som innehåller bestämmelser om fullföljd av talan mot beslut av stiftsnämnd. Paragrafen lupptager bland annat .stadgandet, att då stiftsnämnd meddelat beslut i ärende, som annorledes än genom besvär kommit under dess prövning, talan däremot må föras av pastoratet och innehavare av dess rätt. Stadgandet har av Kungl. Maj:t i regeringsrätten så tolkats, att klagan mot stiftsnämnds beslut i angivna slag av ärenden finge föras allenast av pastorat och innehavare av dess rätt. Sålunda har exempelvis, då stiftsnämnd vägrat godkännande av ett pastorats val av skogsbiträde, talan som enskild .person anfört mot detta beslut ansetts icke kunna upptagas till prövning (Regeringsrättens årsbok 1933 not E 134). Då beslutanderätten i fråga om skogsbiträdenas utseende hädanefter skulle omedelbart tillkomma stiftsnämnden, torde skäl icke föreligga att förvägra sökande till dessa anställningar klagorätt mot myndighetens beslut. Vad vidare angår stiftsnämndernas blivande avgöranden om bestämmande i varje särskilt fall av arvodet för uppdraget, komma väl i regel dessa avgöranden att meddelas vid tidpunkter, då någon till arvodet berättigad icke ännu finnes. Men fråga om en arvodesreglering kan givetvis även uppkomma under anställningstiden för viss arvodestagare. Det kan knappast vara skäligt att för sådant fall förvägra denne besvärsrätt. En komplettering av besvärsbestämmelserna i 58 § i nu angivna hänseenden torde följaktligen böra äga rum. En särskild med den här föreslagna omläggningen av tillsättningsordningen för pastoratens skogsbiträden nära sammanhängande fråga ber jag ytterligare få här beröra. På sätt jag tidigare omnämnt finnes i 52 § boställsordningen såsom huvudregel stadgat, att avverkning å löneboställes skog ej må ske annorledes än efter utsyning av pastoratets för skogsskötseln anlitade biträde. Vid utövningen av denna sin för såväl skogsvården som pastoratets och
